Månads arkivering juli 2002

Den nya lagen om läkemedelsförsörjning trädde i kraft den
1 januari. Från och med 1998 ska landstingen ta över kostnadsansvaret för läkemedel och för det krävs ett personbaserat register. Men redan nu måste personnummer registreras i apotekens datorer eftersom sammanställningarna ska användas som underlag i förhandlingarna om hur mycket pengar som ska föras över från staten till de olika landstingen.
Socialstyrelsen skall nu ta fram koder för diagnos, förskrivare och arbetsplats och bygga upp läkemedelsregistret och förskrivarregistret.

I startgroparna
 På apoteken har man i alla år registrerat personnummer utom de fyra sista siffrorna. Man ligger nu i startgroparna för att samla in uppgifter för personregistret.
? Vi kan inte börja samla in och leverera våra data förrän koderna är klara, säger Thony H Björk på Apoteksbolaget.
Han menar att det är för tidigt att kunna avläsa kundernas reaktioner på det nya registret. Mycket av frågan gäller vad registret skall användas till och därför är det viktigt med information till allmänheten. Personnumret finns ju på patientbrickan och är därför ofta redan registrerat på receptblanketten.

Hoppas på streckkoder
David Andersson är ansvarig för det nya receptregistret på Apoteksbolaget. I uppbyggnaden av registren samarbetar man med Socialstyrelsen när det gäller att ta fram koder för förskrivare och diagnos samt med Läkemedelsverket när det gäller receptblanketten.
? Alla måste samarbeta för att det skall fungera, säger David Andersson. Han vill inte säga något exakt datum när det nya registret kan vara klart.
? Vi arbetar för att så snart som möjligt få det att fungera. Vi skall också ta fram högkostnadskort för att patienten lättare skall hålla reda på sina läkemedelsinköp. Det är vår ambition att det skall vara klart till hösten.
Det blir flera nya koder som skall matas in och det kommer naturligtvis att bli mer arbete på apoteken. Det är inte klart ännu vilka koder som kommer att kunna vara i form av streckkoder.
? Det är en fördel inte bara arbetsmässigt utan också ur säkerhetsaspekt eftersom varje transaktion är en risk, säger David Andersson.
Alla uppgifter i receptregistret och högkostnadsregistret kommer att föras in i ett och samma register.

Receptblanketten byter färg
Den nya receptblanketten skall skickas ut på remiss i februari ? mars. När receptblanketten gick ut på remiss i höstas visade det sig att det blev så mycket ändringar att den måste skickas ut på ytterligare en remissomgång berättar Ture Sjöblom på Läkemedelsverket.
? När den nu går ut tar vi även med de ändringar den nya lagen medför. Den nya blanketten kommer sedan att bli klar någon gång under sommaren, säger han.
Fram till årsskiftet kommer den gamla blanketten att gälla och man kan där skriva in alla nya uppgifter som krävs.
? Vi har diskuterat att ändra färg på den nya blanketten för att kunna skilja dem åt men vi har inte beslutat något än, säger Ture Sjöblom.
Det blir inte så stora förändringar i den nya blanketten, en del uppgifter tas bort och andra plockas in.

Förskrivarkod
På Socialstyrelsen är Cecilia Claesson projektledare för genomförandet av läkemedelsreformen. Hon berättar att man i så stor utsträckning som möjligt försöker använda koder som redan finns.
När det gäller förskrivarkoden kommer man att använda den kod som läkarna får när de blir legitimerade. I det registret har alla ett löpnummer och om man får en ny specialitet eller utökar sin specialitet så ändras inte löpnumret utan man för bara in den nya specialiteten. Koden finns tillsammans med information om personnummer, bostadsadress m m. Den består av sex enheter.
? Där finns även hemadress och vi kommer att skicka ut information till läkarna någon gång i mars ? april, säger Cecilia Claesson.
Förskrivare som inte har svensk legitimation, till exempel AT-läkare, nordiska läkare och veterinärer kommer att använda en gemensam kod som är unik för den specifika gruppen. Alla AT-läkare kommer därför att använda samma kod. Enhetschefen kommer då att få respektive grupps sammanlagda förskrivning redovisad.

Arbetsplatskod
Arbetsplatskoden kommer att vara unik för varje arbetsplats. Det skall först anges med länets två siffror. I landstingen har man koder för alla tjänsteställen men de ser olika ut i olika delar av landet.
? Det kommer så småningom att bli enhetligt men vi kan inte kräva det idag, säger Cecilia Claesson.
Arbetsplatskoden skall användas för att kunna återföra information om förskrivningarna till enhetschefer om den egna enhetens förskrivningar och till läkemedelskommittéer och till landsting om olika enheters förskrivningsmönster. Koden skall noteras eller finnas tryckt på varje receptblankett.

Kod för förskrivningsorsak
Koden för förskrivningsorsak ska användas i kvalitetsuppföljningen av läkemedelsförskrivningen. Koden får inte användas som sökterm i Apoteksbolagets register.
Koden ska användas vid varje förskrivning i anslutning till det förskrivna läkemedlet. Om inte koden skulle finnas med är det dock inget hinder för expediering, men uppgifterna kan i så fall inte användas för uppföljning.
Koden som är 4-ställig utgörs av den kod för diagnos i öppenvård (ICD-10 för primärvården) som tagits fram inom EpC.
Om man inte vill använda den specifika diagnoskoden eller är osäker på diagnosen kan man använda en kod på högre nivå.

Samtycket
För att uppgifterna i Receptregistret skall kunna föras över till Socialstyrelsens register krävs patientens samtycke. Om patienten gett sitt samtycke eller inte antecknas på receptet av förskrivaren. Det skall alltså läkaren fråga patienten om i samband med att receptet skrivs. Samtycket skall bara gälla det aktuella receptet. Patienten kommer att kunna ändra sig och till exempel medge att uppgifter bara får föras över första gången ett recept hämtas ut men inte senare eller att det bara får gälla ett av läkemedlen på receptet.
? Vi kommer att ta fram en folder till allmänheten som ska finnas tillgänglig på alla mottagningar inom vården och på alla apotek, säger Cecilia Claesson.
Socialstyrelsen kommer sedan att följa utvecklingen om läkemedelsexpeditioner som saknar samtycke ? till exempel om det är vanligare för vissa läkemedelsgrupper eller inom vissa landsting.
På receptblanketten kommer det att finnas två rutor, en för ja och en för nej, berättar Ture Sjöblom.
? Då kan det inte bli några oklarheter om läkaren eventuellt har glömt att fråga. Men även om båda rutorna är tomma behöver inte apotekspersonalen fråga patienten. Däremot kan uppgiften ändras på patientens initiativ.

Många nya möjligheter
Cecilia Claesson tycker att läkemedelsregistret ger många nya möjligheter att kunna följa hur läkemedelsanvändningen ser ut samt att följa upp biverkningar på längre sikt.
Registret skall till exempel användas för att följa upp hur läkemedelsanvändningen utvecklas när man gör förändringar inom läkemedelsförmånen och om det medför skillnader för vissa grupper av patienter eller mellan män och kvinnor.
Man skall också följa användningen av vissa läkemedelsgrupper som antibiotikaanvändningen bland barn, hjärt- och kärlmedel, psykofarmaka och magsårsmedel.
Man skall etablera ett system för ?tidig varning?. Det innebär att man bevakar stora förändringar framför allt kraftig nedgång eller uppgång av specifika läkemedelsgrupper.
Man skall också belysa kvalitén i läkemedelanvändningen genom att till exempel relatera läkemedelsutköpen under en viss tid till olika kriterier som samtidig användning av fler läkemedel av samma slag, samtidig användning av fler än två psykofarmaka, underanvändning/överanvändning eller frekventa byten av läkemedel.
Man kommer också att göra årsvisa uppföljningar i förskrivarpopulationen och studera compliance.
Tillsammans med Läkemedelsverket skall man följa upp läkemedelskommittéernas arbete med att säkra kvalitén på läkemedelsförskrivningarna.

Återkoppling av förskrivningsdata
Registret skall också göra det möjligt för varje förskrivare att kunna få data om sin egen förskrivning när det gäller läkemedel och förskrivningsorsak. Även verksamhetschefer skall kunna se den enskildes förskrivning och dessutom verksamhetens totala förskrivningar av läkemedel och förskrivningsorsaker.
Läkemedelskommittéer och landsting skall kunna få förskrivningarna inom det egna området redovisade på aggregerad nivå (läkemedel x orsak x kollektiv av förskrivare).
En grundprincip skall vara att alla uppgifter som kan hänföras till enskild person skall bevaras kortast möjliga tid i registret.

För tio år sedan var Anders Grahnén och hans tre kompanjoner pionjärer när de startade Sveriges första kontraktsforskningsföretag PMC i Uppsala. De hakade då på en trend från USA där läkemedelsföretagen hade börjat anlita konsultföretag för delar av sin prekliniska och kliniska forskning.
Då, för tio år sedan, trodde de fyra pionjärerna att företaget om det gick riktigt bra skulle ha 20?30 anställda 1996/97. Idag är de närmare 100.
? De senaste fem åren har tillväxten varit exceptionell, säger Anders Grahnén, tidigare forskningschef i PMC, numera i Quintiles AB efter uppköpet 1996 av amerikanska Quintiles. Idag finns det cirka 1 000 kontraktsforskarföretag i världen och de står sammantaget för 15?20 procent av all preklinisk och klinisk forskning. En marknad värd cirka 30 miljarder.
Om fem år räknar Anders Grahnén med att kontraktsforskningen står för minst 30 procent av all preklinisk och klinisk forskning.

Tidigare brandkårsutryckning
Men det har även skett stora förändringar i sättet på vilket läkemedelsindustrierna utnyttjar kontraktsforskarna under de senaste fem åren.
? Då fick vi mest göra brandkårsutryckningar och rädda projekt när företagen plötsligt insåg att de inte hade tillräckligt med personal för att klara av dem. Idag används vi kontraktsforskare på ett mycket mer strukturerat sätt. Idag planerar läkemedelsföretagen redan vid projektplaneringen med att anlita kontraktsforskare i framtagandet av ett nytt läkemedel, säger Anders Grahnén.
Idag blir kontraktsforskarna också en del i läkemedelsföretagets projektgrupp och arbetar tillsammans med dem för att nå det gemensamma resultatet medan man för fem-tio år sedan bedrev sin verksamhet helt utanför läkemedelsföretagets väggar.

Ökad flexibilitet
Det är idag främst två orsaker som gör det attraktivt för läkemedelsindustrierna att använda kontraktsforskare, enligt Anders Grahnén. För det första kan industrierna öka och minska sina personalresurser som de vill utan att behöva ta hänsyn till anställningstrygghet och arbetsmarknadslagar.
? Företagen vill hålla sig med en begränsad mängd anställda samtidigt som framtagningen av läkemedel innebär en hel del fluktuationer i personalbehovet. Skulle läkemedelsföretagen ha personal anställd för att klara av sina toppar så skulle man inte kunna sysselsätta personalen 100 procent av tiden. Istället använder man sig av kontraktsforskare under en begränsad tid och sedan, när projektet är klart, sparkar man ut dessa, säger han.
Den andra anledningen till att använda sig av kontraktsforskare är att läkemedelsföretagen vinner tid, menar Anders Grahnén.
? Det är mycket lättare att piska på en utomstående än att jaga på personalen inom det egna företaget. När vi går in i ett projekt skriver vi ganska tuffa kontrakt med klart utsatta avslutsdatum. Klarar vi inte tiden är det oftast förenat med s k bestraffningar i kontraktet. Men samtidigt innebär det ju att företagen kan planera sina projekt lättare, säger han.

Kunskapsflykt en nackdel
Det verkar med andra ord vara ett ganska otacksamt arbete att vara kontraktsforskare ? man ska ta hand om läkemedelsföretagets problem och får istället själv alla problem med tidspress och anställningstrygghet på halsen.
? Ja, det är en tuff värld, men det gäller ju att inte vid kontraktsförhandlingarna ta kontrakt som är omöjliga att klara av. Där måste man verkligen leva i verkligheten och inte acceptera villkor som man inte är säker på att man klarar. På grund av den hårdnande konkurrensen krävs det idag en hel del is i magen och erfarenhet för att klara sig, säger Anders Grahnén.
Det finns naturligtvis också nackdelar för ett läkemedelsföretag att anlita externa krafter för ett så känsligt arbete som den prekliniska och kliniska forskningen. Kliniska och teknologiska kunskaper försvinner utanför företagets väggar och det finns ju alltid en risk att nästa kund för kontraktsforskarföretaget är värsta konkurrenten. Nu skriver man ofta in en klausul i kontraktet om att informationen inte får användas hur som helst. Men oavsett detta innebär anlitandet av konsulter att en hel del kunskaper inte stannar kvar i läkemedelsföretaget.

Virtuella företag
framtidens modell
Anders Grahnén är dock övertygad om att kontraktsforskning trots detta är framtidens melodi och att det kommer leda till att läkemedelsföretagen på sikt kommer att minska sin personalstyrka.
En intressant trend som kommer ifrån USA och som redan börjat få lite fotfäste i Sverige är de s k virtuella läkemedelsföretagen. Det är företag med en bärande idé men bara ett fåtal personer anställda som driver hela sin verksamhet på kontrakt.
? På biotekniksidan finns det flera intressanta virtuella företag i USA med nästan inga anställda alls, säger Anders Grahnén. I Sverige finns det redan idag två-tre företag som arbetar på detta sätt.
Anders Grahnén är övertygad om att även de stora läkemedelsföretagen måste se över sin personalstrategi i framtiden och att de sannolikt kommer att behöva bryta ned verksamheten i mindre enheter. Då skulle idén med det virtuella företaget kunna bli en modell även för dem för att minska de administrativa kostnaderna för den stora mängden personal de har idag.
? Det kommer fortfarande naturligtvis behövas stora pengar för att utveckla läkemedel, så läkemedelsföretagen måste även i framtiden vara stora ur ett ekonomiskt perspektiv. Men jag kan tänka mig att framtidens läkemedelsindustri består av ett paraplyföretag som förser sina olika dotterföretag med pengar.

Brist på kompetens
För kontraktsforskarföretagen har situationen hittills istället varit den omvända. De har växt kontinuerligt under den senaste tioårsperioden. Så mycket att man nu nått ett slags tak. Idén var ju från början det lilla, flexibla konsultföretaget som skulle kunna avlasta de stora läkemedelsföretagen så att inte de behövde anställa så många personer.
Kontraktsforskarföretagen blev dock tvungna att växa och bli multinationella i takt med att de kliniska studierna blev det. För att kunna vara med och göra de stora kliniska prövningarna måste man ha personal i många länder.
Idag är därför vissa kontraktsforskarföretag lika stora som en del av de stora läkemedelsföretagen och då har frågan väckts om vad det är för vits med att ha konsultföretag som är lika stora som sina kunder. De har nästan blivit som läkemedelsföretag, men utan egna läkemedel.
? För att möta den delvis berättigade kritiken om för stora kontraktsforskarföretag kommer Quintiles därför nu att bryta upp företaget i mindre divisioner, säger Anders Grahnén.
Allt för att kunna expandera ytterligare, för Anders Grahnén är övertygad om att expansionen kommer att fortsätta. Men en fortsatt expansion leder naturligtvis till sina problem.
? Vårt största problem idag är bristen på kompetens, säger han.
Och här finns helt klart en ny arbetsmarknad för farmacevter, menar Anders Grahnén.
? Att vara farmacevt och projektledare är en mycket lyckad kombination, enligt vår erfarenhet, säger han.

Englet Agenturen Sundia HB i Huskvarna sålde tidigare melatonin. Företaget anser att medlet är ett kosttillskott och ett bra alternativ till sömnmedel. Kroppens egna produktion avtar med åldern och därför kan ett tillskott motverka insomningsbesvär hos äldre.
Förra våren, den 29 mars 1996, förbjöd Läkemedelsverket försäljning av melatonin vid ett vite på 200 000 kronor. Englet Agenturen överklagade beslutet. I sin dom den 18 december 1996 uttalade länsrätten i Uppsala att försäljningsförbudet står fast.
Åke Enghardt, som driver Englet tillsammans med hustrun, beklagar domstolens beslut.
? Det är synd att tillgängligheten försvåras. Många människor har glädje av melatonin. Även många läkare har en positiv attityd till medlet, säger Åke Enghardt.

Olika klassning
Internationellt finns olika inställning till melatonin. Amerikanska FDA klassar medlet som kosttillskott, men samtliga EU-länder och flera andra europeiska länder betraktar melatonin som ett läkemedel.
Verksjurist Christer Backman på Läkemedelsverket tycker det är bra att man nu har en dom på att man gjort rätt. I flera andra länder pågår det rättsliga processer kring melatonin.
? Men den här domen är en av de första i Europa, säger Christer Backman.
Sedan melatonin klassificerades som läkemedel i september 1995 har Läkemedelsverket ingripit flera gånger mot företag som sålt melatonin.
? Hälsokostbranschen accepterade ganska snabbt att de inte längre fick sälja melatonin. Värre var det med postorderföretag och liknande, säger Christer Backman.
? Men de flesta, 90-95 procent, upphör med försäljningen när vi haft kontakt med dem. Men i några fall har vi tvingats förbudsförelägga förenat med vite.
Han säger att det finns ytterligare några fall av otillåten försäljning av melatonin där verket avvaktat vidare handläggning i avvaktan på domen.
 
En kvarts miljon kapslar på ett år

Melatonin är som kroppseget hormon inte möjligt att patentera. Därför kommer knappast något läkemedelsföretag att ta fram ett ?riktigt? melatoninläkemedel. Melatonin finns inte tillgängligt som godkänt läkemedel.
Däremot kan läkare förskriva medlet ex tempore. Och detta har skett i ökad omfattning sedan hormonet klassades som läkemedel i september 1995. I den månaden förskrevs 1 600 kapslar.
Redan i december samma år hade antalet tiodubblats. I februari 1996 förskrevs 23 100 och i maj nåddes toppnoteringen 29 500 kapslar. Allt enligt uppgifter från Apoteksbolaget.
Läkemedelsverket reagerade på den kraftiga ökningen och i Information från Läkemedelsverket nummer 2-96 skrev verket att läkare bör avstå från förskrivning utom vid vissa former av sömnstörningar. Det gäller till exempel patienter utan ljusperception som kan behöva ett tillskott av melatonin för att upprätthålla en normal dygnsrytm.
Frågan är i vilken grad Sveriges läkare hörsammat verkets rekommendation. I juli 1996 sjönk förskrivningen till 18 800 kapslar, men efter sommaren steg den igen, till 27 800 i oktober och 29 900 i december. Under perioden oktober 1995 till oktober 1996 tillverkades drygt 200 000 kapslar.
Vid förskrivning ex tempore kan läkaren anpassa dosen efter patientens behov. Mängden melatonin per kapsel har varierat kraftigt; mellan 0,1 mg och 100 mg. Den vanligaste styrkan är dock 3 mg.

Ansökt om rikslicens
Apoteksbolaget, som ex tempore-tillverkar melatonin i sina fyra produktionsenheter i landet, har ansökt om rikslicens.
En ansökan om rikslicens från Apoteksbolagetligger för bedömning på Läkemedelssverket. Läkemedelsverket vill begränsa användningen av melatonin till en bråkdel av dagens. Se till exempel artikeln i Information från Läkemedelsverket 2-96.
Den enda indikation som verket godkänner är där tillförsel av melatonin kan skapa en naturlig dygnsrytm hos vissa blinda och utvecklingsstörda.
?Problemet? är då att om ett läkemedel har en godkänd indikation kan läkare förskriva medlet även för andra ändamål. Förskrivningen kan därmed anta större proportioner än vad Läkemedelsverket önskar.

Den 8 november 1996 godkändes produkten Divigel av Läkemedelsverket i Sverige. Divigel är en gel som innehåller östradiol och som ska användas för att behandla östrogenbristsymtom efter menopaus.
Divigel godkändes först i Danmark och när sedan tillverkaren, Orion Pharma, ville ha Divigel godkänd i Sverige ansökte företaget om att få produkten godkänd enligt s k ömsesidigt godkännande. Resultatet av detta är att Divigel nu inte blev godkänt som osteoporosprofylax trots att produkten ger sådana halter östrogen att det kan användas som sådant. Hade Divigel sökt om nationellt godkännande enbart i Sverige skulle läkemedlet även ha fått indikationen osteoporosprofylax. Detta är en inkonsekvens som Läkemedelsverket inte tycker om, men som de inte kan göra någonting åt.
? Nej, är produkten godkänd i ett annat EU-land så är vi tvungna att acceptera produktresumén även om den strider emot våra terapitraditioner, säger Thomas Lönngren på Läkemedelsverket.

Leder till disharmoni
För att underlätta den fria rörligheten av läkemedel inom unionen säger EU-reglerna att man vid ett ömsesidigt godkännande av en produkt inte får förändra någonting i godkännandetexten från det första EU-landet. Detta innebär t ex att svenska Läkemedelsverket måste godkänna de indikationer, kontraindikationer, biverkningar, observandum, klassning kring graviditet & amning, interaktioner och särskilda varningar som är satta i det första EU-landet oavsett om det är konsekvent med vad som gäller för produkter med samma (eller liknande) substanser i Sverige eller inte.
? Vi, LINFO och andra har bedrivit ett mångårigt arbete för att harmonisera FASS-texterna så att de ska vara konsekventa för likartade produkter, säger Thomas Lönngren. Nu kan det då komma t ex ett generiskt läkemedel med en annan indikation eller till och med annan dosering än originalpreparatet vilket naturligtvis leder till inkonsekvenser i produktresuméerna och FASS-texterna.
?Detta system leder till disharmonisering av produktinformationen på den nationella marknaden liksom förvirring och missförstånd av det nya europeiska systemet både bland patienter och sjukvårdsanställda?, skriver Läkemedelsverket i sitt förslag till EU-kommissionen. ?Detta kan bli en orsak till att gå till skiljedom ? fara för patientsäkerheten ? för generiska preparat godkända genom ömsesidigt godkännande?, fortsätter man.

Strider mot EU-reglerna
Istället föreslår Läkemedelsverket att man skulle kunna tolka reglerna så att bara vissa farmacevtiska uppgifter i läkemedelsakten som t ex komposition, läkemedelsform, hållbarhet och bioekvivalensdata måste vara intakta och att andra uppgifter överlåts åt varje medlemsland att formulera.
Det är dock inte troligt att Läkemedelsverket får igenom sitt förslag. Det skulle nämligen innebära förändringar i EU:s lagstiftning och några sådana förändringar är inte aktuella, enligt Marie Donnelly som handlägger Läkemedelsverkets förslag vid EU-kommissionen i Bryssel.
? Svenska Läkemedelsverkets förslag har pekat på ett allvarligt problem och satt igång en diskussion om detta problem i alla medlemsländerna, men vi kommer inte att kunna följa Läkemedelsverkets förslag som det ligger eftersom det skulle gå emot lagstiftningen, säger hon.
Om skillnaderna i indikationer eller annat mellan nationella och ömsesidigt godkända läkemedel blir så stor att det innebär fara för patientsäkerheten finns det dock en möjlighet att begära skiljedom och få texten ändrad i ursprungslandet.
? Den lagstiftning vi har i EU värnar både om patientsäkerheten och om den fria rörligheten av läkemedel. Visst förstår jag att det skulle vara trevligt att ha likadana texter på likadana produkter, men så länge det inte innebär ett hot mot patientsäkerheten så får sådana aspekter inte hindra den fria rörligheten, säger Marie Donnelly.

Efter tio månader 1996 pekade statistiken över läkemedelsförsäljningen på en ökningstakt under 10 procent jämfört med 1995. Men så kom den, i och för sig förväntade, hamstringsvågen i slutet av 1996. Dess styrka var dock överraskande kraftig. Hamstring vid tidigare försämringar av läkemedelsförmånen har aldrig varit så omfattande som denna gång.
I november såldes läkemedel för 1 667 miljoner kronor; en ökning med 536 miljoner kronor, 47 procent, jämfört med november 1995. I december 1996 var försäljningen 1 970 miljoner kronor; en ökning med 785 miljoner kronor, 66 procent, jämfört med december 1995.
Den totala ökningen av försäljningsvärdet förra året var 2 388 miljoner kronor. Mer än hälften av denna skedde under de två sista månaderna.
Alla siffror i denna genomgång kommer från Läkemedelsstatistik AB, som ägs av läkemedelsföretagen. Försäljningsvärden uttrycks i AIP, apotekens inköpspriser.

Alla astmamedel hamstrades
Hamstringen av läkemedel som tidigare var fria är enklast att förstå. Astma och andra luftvägssjukdomar är utbredda. Alla grupper av läkemedel i denna kategori visade kraftiga ökningstal de sista månaderna förra året.
Av astmamedlen märks betastimulerande medel (till exempel Bricanyl och Serevent) och kortikosteroider (till exempel Pulmicort). I december ökade betastimulerarna med 165 procent och steroiderna med 262 procent. Allt jämfört med samma månad året innan.
Hela 80-90 procent av årets totala ökning av försäljningen för dessa läkemedel noterades under november och december. Även antikolinergika (Atrovent) drogs med. Uppgången var 196 procent i november och 243 procent i december.

Inte bara astmamedel
Men hamstringen drog med sig de flesta andra grupper av läkemedel också. Blodtrycksmedel, magsårsmedel, vitaminer, kolesterolsänkare, hormoner, cancerläkemedel, NSAID? i stort sett alla grupper av läkemedel ökade mer i slutet av året än under resten av året. Antibiotika tillhörde de få undantagen som visade en avvikande bild.
Det finns säkert flera förklaringar till styrkan på hamstringsvågen. Ett viktigt skäl är nog ändå den sena och otydliga informationen från myndigheterna, något som dessutom förstärktes av rapporteringen i massmedia.
Det rådde stor tveksamhet om det nya högkostnadsskyddet för läkemedel och hur mycket den enskilde patienten skulle betala för sina läkemedel. Många tog det säkra före det osäkra och såg till att förnya sina recept före årsskiftet.
En tydlig illustration till informationens bristande effektivitet är att även insulin hamstrades. Diabetes är den enda sjukdom där kostnadsfria läkemedel finns kvar efter årsskiftet. Sålunda fanns ingen som helst anledning för diabetiker att hamstra insulin.
Men så skedde i alla fall. Av hela ökningen under förra året inträffade nästan hälften, 45 procent, under november och december.

Apoteksrusch fortsatte i januari
Hamstringen präglade påtagligt arbetet på landets apotek under slutet av året. Men den påverkade arbetet även under inledningen av 1997.
För att undvika att de mest eftertraktade läkemedlen skulle ta slut infördes en frivillig ransonering på apoteken. Patienter fick köpa ut läkemedel före årsskiftet enligt det gamla förmånssystemet, men fick bara en del av ransonen i handen då. Resterande mängd läkemedel skulle sedan hämtas ut under januari.
? Det innebär att apoteken varit väl besökta även i januari, men sedan blir det lugnare, säger Thony Björk, informationschef på Apoteksbolaget.
Som en kompensation för den extra belastningen får alla apoteksanställda två dagars ledigt med lön under våren. Ledigheten ska tas ut senast i april. Chefer för små apotek, 1-2 anställda, och som inte kan ta ut ledigheten, får i stället en tiondels månadslön extra som kompensation.
Även på läkemedelsföretagen var det bråda dagar under hamstringen.
? Vi är inte förtjusta över den ökade försäljningen. Toppar medför störningar i produktionen och vi tvingades till exempel till treskift. Visst ökade försäljningen sista kvartalet, men den kommer att motsvaras av en sänkning första kvartalet 1997, säger Staffan Ternby, informationsdirektör på Astra.
Även de importerande företagen påverkades, dock inte i samma utsträckning som de med produktion i Sverige.
? Vi såg tidvis en brist på astmamedel. Personal som arbetar med leveranser och svarar på frågor om produkterna fick mer att göra. Vår fabrik för astmaprodukter i Frankrike fick sätta in extraskift på lördagar för att hinna med, säger Tomas Nilsson, informationschef på Glaxo Wellcome.
Han vidarebefordrar också en solskenshistoria i sammanhanget om en leverans som fastnade i den stora lastbilsblockaden. Lastbilschauffören lyckades övertyga alla om hur viktigt det var att astmamedlen kom fram till Sverige och kunde därmed ta sig förbi alla köer.

Bakgrunden är den att när den svenska apotekarutbildningen förlängdes från fyra till fem år 1992 erbjöds de som studerade den fyraåriga utbildningen att frivilligt förlänga sin utbildning med ett år ? för att bli en s k EU-apotekare. Detta skulle garantera dem en, i EU:s ögon, giltig examen för arbete som apotekare inom unionen.
Så blev det nu inte. Det som har ställt till problem för de drabbade EU-apotekarna är att de först tagit ut sin svenska apotekarexamen på 160 p och sedan, ett år senare, tagit ut sin EU-apotekarexamen på 200 p. Den brittiska apotekarorganisationen menar nu att det inte är tillåtet att bygga på sin fyraåriga utbildning med ett år till för att få den femårig utan apotekarutbildningen måste vara fem år från början för att vara godkänd.

Osäker utgång
Tolkningen av reglerna kring ömsesidigt erkännande av medlemsländernas apotekarexamina är en fråga som kommer att tas upp vid ett möte i Bryssel den 12:e februari där representanter från EU:s medlemsländer samt EU-kommissionen samlas. Då kommer sannolikt de svenska EU-apotekarnas situation att klargöras, men utgången av det mötet är ganska osäkert, menar Leif Gudmundsson, ansvarig för behörighets- och utbildningsfrågor vid Socialstyrelsen och en av de som håller i ärendet för svensk räkning.
? Både England och EU-kommissionen har tidigare uttryckt sin uppfattning att det inte är tillåtet att bygga på sin apotekarutbildning efter att man tagit ut sin examen. Vi kommer naturligtvis att argumentera för att detta är en femårig utbildning utan uppehåll och därför ingen påbyggnad, men det är inte säkert att vi får gehör för detta, säger han.
Totalt handlar det om cirka 30 apotekare som förlängt sina studier med ett år för att bli ?EU-anpassade? så det är ingen stor nationell katastrof även om Sverige inte får gehör för sin linje, men för de 30 som har tagit studielån och läst ett extra år är det naturligtvis inte speciellt roligt.
? Det känns naturligtvis inget vidare att ha läst ett helt år extra för en examen som nu verkar vara komplett värdelös, säger en av de tre EU-apotekarna till Läkemedelsvärlden.

Fick garantier innan
Vid farmacevtiska fakulteten i Uppsala menar man sig dock ha fått garantier för att EU-utbildningen skulle vara giltig inom EU.
? Vi fick klartecken från Bryssel att förlänga apotekarutbildningen till 200 poäng och det var aldrig tal om några sådana här turer då, säger Lennart Paalzow, dekanus vid farmacevtiska fakulteten i Uppsala.
Oavsett hur det går i Bryssel den 12:e finns det dock fortfarande en möjlighet för EU-apotekarna att få behörighet att arbeta inom EU, men det krävs då att de arbetar på apotek minst tre år i Sverige först. Alltså precis samma regler som gäller för dem som läst den fyraåriga utbildningen.

EU-kommissionen har precis startat en process för att få Sveriges regering att förändra lagstiftningen kring Läkemedelsverkets avgifter. Man menar att Läkemedelsverkets rätt att ta ut avgifter från företag som vill marknadsföra centralt godkända läkemedel i Sverige strider mot EU-lagstiftningen och måste tas bort. I ett brev till den svenska regeringen kräver kommissionen att Sverige anpassar den svenska läkemedelslagen till unionens.
Det var i augusti förra året som Stefano Micossi, högste chefen för EU-kommissionens tredje direktorat (industri-direktoratet), i ett brev kritiserade svenska Läkemedelsverket för att ta ut olagliga avgifter av läkemedelsföretag som fått sina produkter godkända av EU:s centrala läkemedelsverk EMEA (se SFT nr 11/96). Stefano Micossi hävdade att Läkemedelsverket genast måste upphöra med avgifterna och att verket dessutom måste betala tillbaka de hittills felaktigt uttagna avgifterna.
Kjell Strandberg, generaldirektör för Läkemedelsverket, menade i sitt svar att eftersom Läkemedelsverket är helt avgiftsfinansierat måste man ta ut avgifter för att finansiera verksamheter som t ex biverkningsrapportering även för de centralt godkända läkemedlen. Den rätten är inskriven i den svenska läkemedelslagen, framhöll Kjell Strandberg.

Drar Sverige inför EU-domstolen
Det är det som EU-kommissionen nu vill sätta stopp för.
? Kjell Strandberg rättfärdigar det svenska Läkemedelsverkets avgifter med att de står inskrivna i lagen. Vi menar att det är själva lagen som är felaktig, säger Philippe Brunet, som handlägger frågan om de svenska avgifterna vid EU-kommissionen i Bryssel.
? Vår ståndpunkt är att den svenska läkemedelslagen strider mot EU:s lagstiftning och att den svenska regeringen därför måste ändra lagen. Om den svenska regeringen inte går med på det kan vi dra Sverige inför Europadomstolen, säger han.
Det är en central punkt i EU-lagstiftningen att marknadsföringen av centralt godkända läkemedel ska ske på samma villkor i alla medlemsländer. Och inga andra länder tar ut några avgifter för de centralt godkända läkemedlen. Inte ens Storbritannien vars läkemedelsverk liksom det svenska är helt avgiftsfinansierat.

Måste lösas på unionsnivå
Philippe Brunet säger sig dock ha förståelse för att Läkemedelsverket måste finansiera biverkningsrapporteringen och andra verksamheter även för centralt godkända läkemedel, men menar att i så fall får det tas från de centrala avgifterna till EMEA.
? Det är ett problem på unionsnivå som därför måste lösas på unionsnivå, säger han. Det kan aldrig bli fråga om att lösa det med olika nationella avgifter såsom Sverige försöker.
De årsavgifter som Läkemedelsverket tar ut ligger idag på 63 000 svenska kronor per år och produkt. Med ett 20-tal läkemedel godkända centralt av EMEA handlar det alltså om runt en miljon kronor som Läkemedelsverket skulle tvingas att betala tillbaka om EU-kommissionen får rätt.

Då man så här i julgransplundringstider får ta del av ytterligare ett kommittédirektiv ? ?Översyn av den framtida läkemedelsförsörjningen? ? kommer man otvetydigt att tänka på en sällskapslek, en budkavle- eller stafettlek. Det handlar om leken Budet går, där A viskar ett meddelande till B och B viskar sedan vidare till C etc till dess man når den siste i raden, som meddelar publikum hur det blev. Därvid får man, naturligtvis till allas förtjusning, veta att det inte blev som det ursprungligen var sagt.
Om man läser på och mellan raderna så skiljer sig intentionerna i det aktuella direktivet för Översyn av den framtida läkemedelsförsörjningen påtagligt från de förhärskande stämningarna i promemorian Apoteksbolagets framtida roll- utgångspunkter och förslag (DS 1995:82).
Även om Apoteksbolaget ur ett folkhälsoperspektiv får anses fungera mycket bra, främst genom att apoteksfarmaci i ett icke-vinstmaximerat, statligt monopol ger en helhetssyn, så för systemet med sig flera nackdelar vilka nu påtalas i det aktuella direktivet. Sålunda nämns att man vill eftersträva ett särskiljande av samhällsåtagande och myndighetsuppgift från affärsdrivande verksamhet. Vidare tillstås att avsaknad av yttre konkurrens kan leda till expansion av delar av verksamheten, som kan vara gynnsamma för aktören, men inte önskvärd från samhällets eller konsumenternas sida. Vid en genomgång av olika remissinstansers synpunker på alla tidigare utredningar, så återfinner man här och var åsikter, som har kommit att ingå i det aktuella kommittédirektivet. Om detta är en tillfällighet eller ej framgår naturligtvis inte, men har man varit lyhörd och tagit intryck så är detta glädjande.
Avskaffa gärna det statsägda apoteksmonopolet, men säkra informationen. Monopol eller inte, professionalismen sitter hos farmacevterna. Det gäller nu att slå vakt om en läkemedelsservice, som baseras på kunskap och kompetens. Man får därför förutsätta att utredningen kommer fram till att säkra ett kompetensmonopol. Ett kompetensmonopol får inte ses som liktydigt med att farmacevterna skall utgöra ett allenarådande ägarmonopol, enligt t ex den nu gällande tyska modellen. Då tar vi ett steg tillbaka till tiden före 1971 och risken är stor att man återgår till ett för vår tid främmande protektionistiskt skråtänkande.
Den här gången har budet gått till Lars Jeding som har fått mycket fria händer och bör enligt direktivet inte känna sig bunden av befintliga regleringar eller lösningar, vare sig de finns inom eller utanför landet. EU framhålls upprepade gånger, så man får förutsätta att EU:s regelverk skall efterlevas. Med hänvisning till det senaste årets diskussioner i Apoteksbolagsfrågan är direktivet förvånansvärt fritt från ideologiska pekpinnar. Det är ont om pekpinnar över huvud taget. Det finns egentligen bara en som sticker ut och det är att av någon outgrundlig anledning skall just ?De kliniska farmakologernas roll inom den producentobundna informationen särskilt belysas.? Intressant att notera är att den kliniska farmakologin ägnas särskild omsorg också i Margit Gennsers utredning, Slutbetänkandet av LFU 92, Omsorg och konkurrens (SOU 1994:110). Till stora delar är det aktuella direktivet faktiskt i harmoni med Margit Gennsers utredning. Kan det kanske trots allt bli någonting som påminner om det som utsprungligen sades. Utredaren har nu nio månader på sig och vi får se hur det går. Resultat blir kanske att cirkeln slutes.

Återfall är mycket vanligt vid behandling av alkoholberoende. Omkring hälften får återfall inom tre månaders behandling. Att akamprosat minskar risken för återfall visades i en studie redan 1985 (Lancet 85;1:1014-6).
I höstas, 13 september, godkändes Campral (akamprosat) av läkemedelsverket. Tillverkare är det franska företaget Lipha i Lyon. Ännu vid pressläggningen fanns inget svenskt ombud, men tillverkaren räknar med att ha Campral ute på apoteken i början av nästa år.
Tidigare fanns endast två preparat godkända för farmakologisk behandling av alkoholberoende, disulfiram (Antabus) och kalciumkarbimid (Dipsan).
Båda verkar genom att hämma enzymet aldehyddehydrogenas. Därmed sker en anhopning av acetaldehyd, en nedbrytningsprodukt av alkohol. Patienter som står på medicinering och dricker alkohol upplever obehagliga symtom. Dessa effekter uppstår inte med akamprosat.
Vid sidan av akamprosat är ytterligare ett nytt medel på väg, naltrexon (Revia, Meda). Detta är dock ännu inte godkänt av Läkemedelsverket, men har provats på tio svenska kliniker. Antalet patienter var 120 och data har samlats in. Preliminära resultat väntas bli presenterade sommaren 1997.
Minskar konsumtionen
Alkoholforskare vet inte hur akamprosat verkar. Men i djurförsök har man sett att den spontana alkoholkonsumtionen minskas av substansen. Akamprosat tycks minska suget efter alkohol.

Är akamprosat mer effektivt än Antabus?
?Antabus är inte bättre än varken akamprosat eller naltrexon. Men det går heller inte att säga att Antabus är sämre, säger Mats Berglund, professor och överläkare vid alkohol- och narkotikakliniken vid Universitetssjukhuset MAS i Malmö.
Han ingick i Läkemedelsverkets expertgrupp inför godkännandet av akamprosat i Sverige.
? Campral är ett värdefullt tillskott i behandlingen. Antalet helnyktra personer har i studier ökat med 10?20 procentenheter jämfört med placebo. Men det måste användas tillsammans med psykosocial terapi. Används akamprosat felaktigt kan det vara till men för patienten, säger Mats Berglund.
Han uppskattar att om ett medel höjer andelen nyktra med runt 15 procentenheter borde det vara samhällsekonomiskt lönsamt.
I läkemedelsmonografin skriver Läkemedelsverket: ?Då akamprosat visat sig kunna förlänga tiden till återfall hos alkoholberoende patienter, bör det kunna vara ett värdefullt hjälpmedel i behandlingen. Man bör dock observera att bortfallet i studierna varit stort, varför resultaten får tolkas med försiktighet.?
Återfallsfrekvensen har sänkts i studier. Dessutom har antalet nyktra dagar ökat bland dem som fått akamprosat. Men man vet ännu inte för vilka patienter medlet har effekt.
? Vi vet inte hur det verkar på patienter med psykiska problem. Hittills har bara ?rena? alkoholister ingått i studierna, säger Mats Berglund.
 

Det tog cirka ett år att utse den nye högste chefen för Karolinska sjukhuset. Men nu är han snart på plats. Senast den 1 februari är Lars Gatenbeck installerad. Jobbet som sjukhusdirektör för Karolinska sjukhuset betecknas ofta som ett av Sjukvårdssveriges svåraste.
Ekonomin för Karolinska sjukhuset är dålig. Enligt den senaste prognosen blir resultatet i år minus 300 miljoner kronor. Förra året var underskottet 37 miljoner kronor.
? Uppdraget att vända utvecklingen är mycket svårt, men samtidigt oerhört spännande, säger Lars Gatenbeck.
Han är i dag chef för en division inom Pharmacia & Upjohn som bland annat innehåller produkter för urologi samt det ?nordiska sortimentet?, medel som härstammar från tidigare uppköpta bolag som Kabi, Aco, NM Pharma etc.

Ett svårt beslut att fatta
Tiden sedan han hade den första kontakten med ?chefsjägarna? från Karolinska sjukhuset i oktober har varit intensiv. Erbjudandet väckte en mängd funderingar. Det var inget lätt beslut att fatta.
? Två saker var väldigt lockande. Det ena var att jag skulle få tillämpa mina idéer om ledarskap och chefsrollen i en mycket stor organisation. Det andra var att det var just Karolinska sjukhuset, som är mycket speciellt för mig.
Efter en månad bestämde han sig för ett ?ja?. Ständiga rapporter i media om sjukvårdens ekonomiska kris och nedskärningar fick aldrig honom att tveka.
? Tvärtom. Ju mer jag satte mig in i förutsättningarna stärktes intresset. Att utmaningen blir större gör den desto mer lockande, säger Lars Gatenbeck.
? Jag vill förena sjukhusets oomtvistat starka vetenskapliga rykte med en lika högklassig omsorg. Sjukhuset ska vara världsledande både i fråga om forskning och basal vardaglig omvårdnad, säger han med eftertryck.
Han ser ingen motsättning i detta när sjukhuset, i linje med redan fattade beslut om strukturförändringar i Stockholms läns landsting, i ännu högre grad ska vara ett specialistsjukhus.
Patienter med ?enklare? åkommor ska i högre utsträckning vända sig till primärvården och bassjukhusen i stället för de högt specialiserade Karolinska sjukhuset och Huddinge sjukhus.

Kan alla professorer fås att gå i takt?
Många har beskrivit de ekonomiska bekymren i vården som en följd av en ledningskris. Detta gäller inte minst för Karolinska sjukhuset. Är det möjligt att få ett antal framstående, ofta världsledande, forskare att gå åt samma håll ? som i ett lag ? i stället för som individer?
? Absolut, även om jag inser att det inte är lätt. Jag har redan sett att det finns en stark vilja inom sjukhuset att lösa problemen. Och det är mitt uppdrag att få samarbetet att fungera, säger Lars Gatenbeck.
Kanske har Lars Gatenbeck de rätta förutsättningarna att klara av det hans företrädare misslyckats med. Han är läkare, har disputerat, har arbetat tio år i läkemedelsindustrin.
Han har trots sin relativt ringa ålder, 40 år, lång erfarenhet av arbete i ledande befattningar ? är därtill fascinerad av ledarskap och road av ekonomi. Han tycks ha, åtminstone formellt sett, förutsättningar att kunna prata med alla.
Att han skulle hamna inom naturvetenskapen var på något sätt självklart. Hemmiljön gjorde sitt; pappa var kemist och mamma apotekare.
När Lars Gatenbeck tillträder sin nya tjänst är det lite som att komma hem. Han utbildade sig till läkare på Karolinska institutet, och blev klar 1980.
Bortsett från en halvårig utflykt till Katrineholm under AT-tiden gjorde han sin specialistutbildning inom urologisk kirurgi på Karolinska sjukhuset och var klar 1986.
Samma år doktorerade han, men därmed gick hans akademiska karriär mot sitt slut. Han fortsatte inte till en docentur.
? Min dåvarande professor, Lennart Andersson, avrådde: ?Vad ska du med den till?? Han insåg att min fortsatta karriär inte fanns inom forskningen och klinisk medicin, säger Lars Gatenbeck.
Mot slutet av läkarutbildningen växte det fram ett allt starkare intresse för ekonomi och ledarskapsfrågor hos honom.

Fascinerad av siffror
och ledarskap
? Siffror blev allt mer fascinerande. Och jag funderade mycket på hur man leder verksamheter, målstyrning och sådant. Jag ville kombinera mitt medicinska kunnande med ekonomi och ledning. Då fanns det få sådana arbetsuppgifter för läkare inom vården. Jag insåg att jag bättre kunde utveckla dessa sidor hos mig själv inom industrin. Därför sökte jag mig medvetet dit, säger Lars Gatenbeck.
Han beskriver kombinationen av sina olika kompetenser som sin styrka; ledarskapet.
? Jag gillar att stå på barrikaderna, att engagera min personal. Jag har inte mycket till övers för traditionellt ?chefande?. Målen nås inte genom kommando, utan när man lyckas förankra besluten bland alla medarbetare. Och för att besluten om målen ska accepteras är det nödvändigt för ledaren att lyssna på olika kompetenser, innan besluten tas.
Här kommer egenskaper som tålamod in. Otålighet kan vara en black om foten för yngre.
? Visst, jag är en otålig natur och har haft svårt att vänta. Men jag inser allt mer värdet av att vissa beslut blir bättre om man väntar. Allt måste inte bestämmas i dag, säger Lars Gatenbeck.

Helt olika förutsättningar
När det gäller ledningsfrågor ser han stora likheter mellan industrin och sjukvården. Men det finns en grundläggande skillnad som man måste ha klart för sig.
? I näringslivet är lönsamheten en grundläggande drivkraft. Det är väsensskilt från sjukvården som drivs med patientens bästa för ögonen. Det ger helt olika förutsättningar för beslut. Därmed inte sagt att sjukvården inte kan lära av industrin ? och tvärtom, poängterar Lars Gatenbeck.
?Patientens bästa? leder vidare till en grundbult i sjukvården. Vilken patients bästa? Efterfrågan på sjukvårdstjänster är som bekant obegränsat samtidigt som resurserna är begränsade.
Vem ska prioritera? Bland läkare finns  åsikten att politikerna ska prioritera mellan höftledsplastiker, dyra cancerläkemedel och hjärttransplantationer. Lars Gatenbeck håller inte med.
? Politikerna ställer resurser till förfogande. Sedan är det sjukhusledningens och den medicinska professionens gemensamma uppgift att prioritera. Ämnesföreträdarna måste lära sig att väga den egna specialiteten gentemot andra, säger Lars Gatenbeck mycket bestämt.
? Ser de inte till helheten kommer kostnaderna att explodera. Alla måste höja blicken från den egna verksamheten. Det går i andra världar, så varför då inte inom sjukvården, undrar han retoriskt.
Hierarkier måste brytas ner, organisationen måste bli mera platt, avståndet mellan ledning och personal minskas.
Fler sidbyten framöver?
Lars Gatenbeck har bytt sida en gång tidigare. Ska man se det senaste som definitivt? Finns det något erbjudande om uppdrag inom industrin som vore oemotståndligt?
? Jag tänker inte så. Även om jag fortfarande är starkt upptagen av mina uppgifter inom Pharmacia & Upjohn så djupnar mitt själsliga engagemang för Karolinska sjukhuset. Men det innebär inte att jag kan säga att jag aldrig kommer att återvända till industrin i framtiden. Däremot kan jag säga att dörren till återgång till läkarjobb är stängd. Jag kommer inte tillbaka till forskning eller klinisk verksamhet, säger Lars Gatenbeck.
Han rekommenderar varmt läkare och sjuksköterskor att söka sig till industrin.
? Det är bra med ett utbyte, både för sjukvården och industrin.
Lars Gatenbeck vill inte uttrycka detaljerade synpunkter på dimensioneringen av sjukvården. Är det slut på nedskärningarna för Karolinska sjukhusets del?
? Allmänt kan jag säga att innan man rör kärnverksamheten, arbetet med patienterna, ska man titta på kringkostnaderna, administrationen. Måste något bort är det där man ska börja.
Karolinska sjukhusets kostnader för läkemedel är liten i förhållande till verksamheten, cirka tre procent. Kostnaderna har legat stilla de senaste åren. Ska läkemedelsföretagen hoppas på ökad försäljning nu när ?en av deras egna? blir direktör?
? Jag är förmodligen en mer kunnig och kritisk kund än andra sjukhusdirektörer som inte kommer från industrin. Det är viktigt att visa att nya läkemedel, som är dyrare än föregångarna, är både medicinskt och ekonomiskt effektiva. Här har hälsoekonomer, både inom industrin och sjukvården, en viktig uppgift, säger Lars Gatenbeck.

Flera nya studier har visat att kvinnor som behandlats med östrogen under en längre tid efter klimakteriet löper mindre risk att drabbas av Alzheimers sjukdom.
Vid ett amerikanskt hjärnforskningsmöte i Washington presenterades nyligen den första undersökningen som studerat östrogens inverkan på Alzheimerpatienter rapporterar TTs utsända Britt-Marie Johansson. De amerikanska forskarna undersökte effekten på tolv kvinnor med en medelålder på 78 år med mild eller medelsvår Alzheimer. Hälften av kvinnorna fick ett verksamt plåster med östrogen i samma dos som kvinnor i klimakteriet och hälften ett overksamt plåster. Behandlingen pågick i två månader och under tiden genomgick kvinnorna minnestest. Under behandlingen klarade kvinnorna med östrogen minnestestet betydligt bättre än de med overksamt plåster. Effekten kunde visas efter en vecka och försvann gradvis när östrogen togs bort efter två månader.
Professor Lil Träskman-Bendz, institutionen för Psykiatri vid Universitetssjukhuset i Lund, menar att studierna inte är särskilt vetenskapliga. Det är mer intressant att studera minnesfunktionen i ett större perspektiv. Studier har visat att minnesfunktionen kan förbättras inte bara vid Alzheimers sjukdom utan även vid exempelvis  depressionssjukdomar. Att dra några slutsatser av studierna försvåras också av att man i USA använder en annan definition av Alzheimers sjukdom än vi gör i Sverige.
I SBU-rapporten kom man fram till att effekten av östrogen på minnet är osäker. Man kommenterar inte sambandet med Alzheimers sjukdom. Det finns inga studier som visar att minnet förbättras på lång sikt. En enda studie visar att östrogenbehandlade hade bättre verbalt minne, men att det för övrigt inte var någon skillnad.

Eva Hellberg har gått igenom ett antal studier om hormonterapi och vikt. De visar att man inte går upp mer i vikt för att man använder östrogen. Trots det anger en stor andel kvinnor vid återbesök att de har ökat i vikt. I en studie i Göteborg av Lars Åke Mattson om följsamhet till hormonell behandling under klimakteriet angav 13 procent av kvinnorna att de slutade för att de gick upp i vikt.
Eva Hellberg har tittat på några olika typer av studier. En studie från Kanada och Nordamerika på över 400 kvinnor under åren kring femtio visade att två av tre hade gått upp i vikt och 95 procent av de som redan innan var överviktiga hade gått upp ännu mer. Det spelade ingen roll om kvinnorna hade fått hormonell terapi eller inte. De uppgav att de inte åt mer eller fetare mat och hade samma typ av kroppsaktivitet hela tiden. En majoritet ? 86 procent ?uppgav att de hade haft en normal BMI före menopaus.

Bättre fettfördelning
En studie från Jerusalem antyder att östrogen skulle ge en ?nyttigare? fettfördelning. Man gjorde en prospektiv studie på drygt 60 kvinnor som sökte sig till en öppenvårdsmottagning för klimakteriella besvär. Kvinnorna var postmenopausala och hade rejäla vallningar och svettningar. En tredjedel av kvinnorna ville inte ha hormoner av religiösa skäl och de fick utgöra kontrollgrupp. Man tittade på vikt, BMI och på fördelning mellan buk- och höftfetma. Efter ett år fanns det en signifikant skillnad i båda grupperna när det gällde vikt, BMI och procent kroppsfett jämfört med när studien startade ? alla hade ökat i vikt. I kontrollgruppen fanns dessutom en signifikant skillnad i förhållandet mellan buk- och höftfett ? de hade fått mer fett på magen. I gruppen som fått östrogen fanns inte den skillnaden.
? Det kan tala för att om man använder hormoner efter menopaus så får man en bättre fettfördelning, sade Eva Hellberg.
I Pennsylvania gjorde man en prospektiv studie för att se på viktförändringar hos friska kvinnor med syfte att identifiera kvinnor med ökad risk för hjärtkärlsjukdom. Man slumpade via körkortsregistret fram 485 premenopausala kvinnor som man följde ett antal år. Där såg man att viktuppgången i åren runt 50 i snitt var 2,25 kg ? en uppgång som stämmer väl med den svenska kurvan. En femtedel gick upp mer än 4,5 kg och det var ingen skillnad om de var premenopausala eller hade genomgått en naturlig menopaus.
? Det talar för att det är åldern framför allt som påverkar vikten. Studien visade för övrigt klart att övervikt är en riskfaktor för hjärtkärlsjukdomar, sade Eva Hellberg.

Reagerar olika
Finns det trots allt vissa kvinnor som går upp i vikt med hormonterapi? Många författare har visat att gestagener kan ge viktuppgång och det beror troligen på ökad aptit. Gestagen påverkar dessutom metabola faktorer som att inducera hyperinsulinism. Man vet att östrogen är en vasodilatator vilket kan leda till ett visst ödem som hos en del kan ge en viktuppgång på mellan ett halvt till ett kilo.
? Det är viktigt att komma ihåg att alla gestagener inte är lika och det gäller att hantera dem rätt hos olika patienter, sade Eva Hellberg.

Livsstilen avgör
Det är alltså främst vårt sätt att leva som gör att vi går upp i vikt. Ett av de bästa sätten att hålla sig i form är att ta långpromenader, menar Eva Hellberg. Det kan också de flesta klara av trots olika krämpor.
? Det är bara man själv som kan ta ansvar för hur mycket man äter och hur mycket man rör sig, sade hon.
En del kan vara extra känsliga för gulkroppshormon och man kanske får en ändrad aptit. Vi är så stressade, men mycket kan vinnas om man lägger in ett motionspass två eller tre gånger i veckan. Det var Eva Hellgrens budskap till alla kvinnor vid Läkarstämmans symposium om hormoner och vikt.

Det är ett stort steg att rekommendera förebyggande östrogenbehandling till alla friska kvinnor efter menopaus ? ett steg som panelen vid den konsensuskonferens som SPRI och MFR höll i Stockholm under tre dagar i slutet av november tvekade inför. Det är i stället kvinnan själv som får avgöra om hon vill ta östrogen i förebyggande syfte. Kvinnans hälsa skall ses i ett helhetsperspektiv och olika riskfaktorer avgör om hon skall rekommenderas östrogenbehandling.
Det är främst risken för bröstcancer som gör att man tvekar till att ge allmänna rekommendationer. En ny rapport från SBU, Statens beredning för medicinsk utvärdering, har kommit fram till samma slutsats.

God effekt
Medvetandet att man kan förebygga benskörhet och hjärtkärlsjukdom har gjort att förskrivningen av östrogen går upp.
För olika besvär i samband med klimakteriet har de flesta kvinnor god effekt av hormonbehandling. Behovet av behandling är stort och man räknar med att upp till 75 procent av svenska kvinnor runt 50-årsåldern har nytta av behandlingen. 
? Det gäller främst de klassiska klimakteriebesvären men det finns också en del som talar för att psykiska besvär, nedstämdhet och liknande, samt livskvaliten kan förbättras, sade professor Kristina Orth-Gomér vid Institutionen för Psykosocial Miljömedicin.
När det gäller frågan om östrogen har en förebyggande effekt på hjärtkärlsjukdomar och frakturer på grund av benskörhet var panelen försiktigare i sina slutsatser.
? Det pågår ett antal studier för att säkerställa effekterna och därför har vi avstått från att allmänt rekommendera östrogen i förebyggande, sade Kristina Orth-Gomér.

Fortfarande ovanligt
Idag är det fortfarande relativt ovanligt att man äter östrogen enbart i förebyggande syfte menar Kristina Orth-Gomér.
? Majoriteten av kvinnorna tar östrogenbehandling för olika klimakteriella besvär. Men vi vet samtidigt att konsumtionen av östrogen ökar stadigt och andelen som tar det i förebyggande syfte kommer säkert att öka, sade hon.
Man vet till exempel att andelen kvinnliga gynekologer, eller manliga gynekologers fruar, som äter östrogen är nästan 90 procent och även kvinnliga allmänläkare i samma livssituation använde östrogen i över 70 procent. Eftersom man räknar med att maximalt 75 procent av kvinnor i menopaus har klimakteriebesvär så kan man utgå ifrån att en stor andel är förebyggande behandling. Kerstin Hagenfeldt, Institutionen för kvinnors och barns hälsa vid Karolinska sjukhuset i Stockholm, tror att om man äter östrogen förebyggande så gör man det för att förebygga benskörhet och kanske inte så mycket för hjärtkärlsjukdom.
? Vi vet också att det finns direkt livskvalitethöjande effekter även i frånvaro av svåra klimakteriebesvär. Det allmänna välbefinnandet ökar hos ganska symtomfria kvinnor. Det grundforskningsmässiga underlaget här är dock ganska osäkert, sade Kristina Orth-Gomér.
Det har diskuterats om man vid förebyggande behandling under lång tid kan använda lägre doser östrogen. Bo von Schoultz vid Kvinnokliniken på Karolinska sjukhuset i Stockholm tror att rutinerna är lite olika idag. En del läkare skriver ut lägre doser i förebyggande syfte och en del inte. Effekten är väldokumenterad för doser som rekommenderas för ?yngre? äldre i åldern 50-60 år men den är ganska dåligt studerad för äldre patienter och i förebyggande syfte. Om det visar sig att man vid förebyggande behandling kan gå ner i doser, innebär det dock inte att man kan ta bort gestagentillägget menar han.
En annan aspekt är hur följsamheten kommer att bli vid förebyggande behandling. Man vet inte hur kvinnor utan symtom kommer att uppleva det att ta en medicin som ger biverkningar. Det kommer att ställa krav på sjukvården att informera.

Att förebygga benbrott
Så gott som alla epidemiologiska studier visar att östrogenbehandling minskar risken för benbrott. De flesta anser det bäst att starta behandlingen vid tiden för den sista menstruationen och hur långt upp i åldern man kan vänta med att starta östrogenbehandling för att få effekt är osäkert. Nya studier visar att det kan ha effekt ända upp i 70-75 års ålder.
Med ökad ålder försämras balansen och fallbenägenheten ökar. Några pågående studier tyder på att östrogenbehandling skulle kunna förbättra balansen.
? Alla frågor är inte slutligt besvarade, sade Kristina Orth-Gomér. Vad vi är osäkra på är till exempel hur länge man måste hålla på med behandlingen för att få effekter. Behandlingen bör troligen fortsätta under minst 5-10 år för att minska frakturrisken. Vid konsensuskonferensen rekommenderade man inte någon generell screening av alla kvinnor för att mäta benmassan utan bara för kvinnor där man har identifierat olika riskfaktorer som låg vikt, rökning och tidigare frakturer. Det finns skäl att satsa på ett särskilt programområde kvinnohälsa.

Även till hjärtpatienter
Hittills gjorda studier visar sammanfattningsvis att det finns belägg för att östrogen har positiva effekter på kranskärl men ej på hjärnans cirkulation eller venerna. Studierna är dock osäkra av flera skäl, bland annat har man nästan enbart studerat ren östrogenterapi i relativt höga doser.
En nyhet vid konsensuskonferensen var att man nu kan ge östrogen även till hjärtpatienter. Om man har andra riskfaktorer som högt blodtryck, höga blodfetter eller har haft en hjärtinfarkt tidigare så finns det goda skäl att pröva med östrogen som förebyggande behandling. Det här går stick i stäv med hur det var tidigare då det var absolut förbjudet att ge östrogen till hjärtpatienter.
? Opinionen har svängt och det är en välgrundad svängning, sade Kristina Orth-Gomér. Hjärtinfarkt är den vanligaste dödsorsaken hos kvinnor såväl som hos män, även om infarkterna inträffar ungefär 10 år senare i livet hos kvinnor.
När det gäller kvinnor som har riskfaktorer och kvinnor som har genomgått hjärtinfarkt är det mycket kvinnans eget val som avgör hur man ställer sig till behandling, påpekade Nina Rehnqvist, överdirektör på Socialstyrelsen.
Blodproppsrisk är kopplad till kända riskfaktorer som övervikt och tidigare sjukdomshistoria. Man skall använda lägsta dos som ger tillräcklig effekt och man kan sannolikt ge lägre doser till äldre patienter.

Ökad risk för bröstcancer
I USA pågår stora kliniska prövningar med flera tiotusentals kvinnor. Rapporter från dessa visar att det finns en liten ökad risk för bröstcancer efter mångårig behandling både med östrogen enbart och med kombinationsbehandling med gestagen.  
? I de studier som vi har byggt våra slutsatser på varierar resultaten och är delvis motsägelsefulla, sade Ingemar Persson vid institutionen för Cancerepidemiologi vid Akademiska sjukhuset i Uppsala. Den slutsats vi har dragit är att i en viss situation ? vid långtidsbehandling över 10 till 15 år ? så kan man se att risken ökar. Den naturliga risk som kvinnor i åldern 50 till 75 år har att få bröstcancer är 5 procent. Om de relativa risktalen stämmer innebär det en ökning av den naturliga risken med 1,5 till 2 procent.
En forskningsfråga är om gulkroppshormonet har någon ytterligare riskeffekt. Man vet att det inte skyddar mot bröstcancer på samma sätt som det gör mot livmodersslemhinnecancer.
? Många som avbryter behandling gör det kanske på grund av risken för bröstcancer, sade Bo von Schoultz. Budskapet har nog varit oklart tidigare. Därför är det viktigt att vi är tydliga i vår information om att det är vid långtidsbehandling som risken ökar. 
Det finns studier som tyder på att den bröstcancer som kvinnor fått under eller efter hormonbehandling har ett gynnsammare förlopp än annan bröstcancer. Det innebär att chansen att överleva en bröstcancer kan vara större om den uppkommit i samband med hormonbehandling.

Behovet ökar
? Vi vet att behovet av och önskan från kvinnor att få östrogen förskrivet ökar, sade Kristina Orth-Gomér. Det kommer att ställa krav på sjukvårdsorganisationen och på tillgängligheten på specialistvård och allmänläkarvård. Det är något som sjukvårdsystemet får ta itu med framöver.
Forskningen är viktig därför att det är så många kvinnor som funderar över om de skall ta östrogen eller inte. Problemet är att det behövs så stora studier och man måste hitta sätt att finansiera dessa studier. Sverige är ett litet land och man kan behöva samverka med andra länder. I många andra länder har forskningsstödjande organ i samhället slagit sig samman till program för kvinnors hälsa.

En astmatiker kan absolut inte ta en Magnecyl mot t ex huvudvärk, men det kan gå att ta en Dispril, en Aspirin eller en Bamyl. Det är slutsatsen av kontraindikationstexterna i FASS -97 på preparat som innehåller acetylsalicylsyra. På liknande sätt är det fullt möjligt för en astmatiker att få ibuprofen i askar som det står Nurofen eller Brufen på, medan ibuprofen av märket Ipren är helt omöjligt att ta för en astmatiker. Det kanske allra märkligaste är att en astmatiker kan, enligt FASS-texten, absolut inte ta en Treo medan det skulle kunna gå bra att ta en Treo Comp.
Dessa minst sagt förvirrande uppgifter står alltså att läsa i nya FASS som kommer i månadsskiftet januari-februari 1997. Kontraindikationstexterna i FASS skiljer sig nämligen på en väsentlig punkt mellan olika smärtstillande preparat som består av samma substans. Preparaten Magnecyl, Ipren och Treo har alla tre astma som en absolut kontraindikation, vilket ingen av de andra smärtstillarna i samma grupper har.
Detta är dock inget nytt för 1997 års utgåva av FASS utan föregående utgåvor har också varit inkonsekventa på denna punkt. Magnecyl, Ipren och Treo har nämligen haft astma som absolut kontraindikation sedan 1990.
? Detta är ju fullständigt inkonsekvent, säger Kjell Nyman, distriktsläkare i södra Stockholm. Det är mycket viktigt att FASS-texterna är adekvata och speciellt då kontraindikationstexterna. Vi allmänläkare handskas med många olika preparat och är rädda för att göra fel på kontraindikationer så dessa texter följs noggrant.
Kjell Nyman menar att inkonsekvensen förvirrar både läkarna och patienterna. Dessutom undanhålls effektiva preparat från en grupp människor som skulle kunna ha stor användning för dem.
? Min erfarenhet är att en väsentlig del av smärtan är inflammatorisk och jag har mycket god erfarenhet av effekten av fram för allt ibuprofen-preparat, säger Kjell Nyman. De är överlägsna paracetamol vid dessa smärtor. När jag möter astmatiker så är dessa preparat många gånger antingen helt okända eller så har de inte vågat prova dem på grund av kontraindikationstexten.

Att gå för långt
Mellan fem och tio procent av alla astmatiker har en intolerans mot acetylsalicylsyra och NSAID-preparat. Det är främst personer med s k endogen astma ? en speciell typ av astma som ofta börjar med rinit, näspolyper och kronisk urtikaria ? som har en intolerans mot acetylsalicylsyra och NSAID-preparat och därför riskerar att drabbas av en anafylaktisk reaktion.
Astmatikers intolerans mot acetylsalicylsyra och NSAID-preparat var något som uppmärksammades i mitten på 1980-talet i samband med ett dödsfall och några andra allvarliga incidenter. Därför infördes 1987 en generell kontraindikationstext i FASS på samtliga preparat av den här typen. Kontraindikationen innebär att personer som tidigare fått symtom på astma, rinit eller urtikaria av acetylsalicylsyra eller ett NSAID-preparat på grund av korsreaktion inte ska använda något preparat ur denna grupp av läkemedel.
Men att införa en kontraindikation för samtliga astmatiker för dessa preparat tycker Bengt-Erik Wiholm, chef för Läkemedelsverkets biverkningsenhet, är att gå för långt.
? Jag tycker att det är att vara för försiktig, säger han. Det skulle ju innebära att de övriga 90 procent av astmatikerna, som inte har någon intolerans, inte skulle kunna ta dessa preparat. Detta är ett felaktigt sätt att resonera på.
Bengt-Erik Wiholm anser även att en sådan utvidgning av kontraindikationstexten kan få långtgående konsekvenser för förtroendet för FASS-texterna.
? Effekten kan bli att både läkare och patienter tappar respekten för begreppet kontraindikation, säger han.

Vill ha diskussion
På Pharmacia & Upjohn, som säljer alla tre prepraraten Magnecyl, Ipren och Treo, håller man med om att skillnaderna i FASS-texterna är en aning förvirrande, men hänvisar till ett möte med Läkemedelsverket 1989 där man beslöt att införa en generell varningstext på alla receptfria förpackningar av smärtstillare med acetylsalicylsyra och ibuprofen. Den texten säger bl a att preparaten ?skall ej användas av? personer med astma?? Det var efter den diskussionen som förändringen av FASS-texterna också gjordes. Sven Langworth, medicinsk rådgivare på Pharmacia & Upjohn Sverige, påpekar att även patient-FASS-texterna för samtliga av de aktuella receptfria preparaten innehåller denna text. Det innebär att det, förutom olikheterna mellan olika FASS-texter, även finns inkonsekventa skrivningar både mellan FASS och patient-FASS och mellan FASS och förpackningstexterna. Sven Langworth menar att det vore bra om läkemedelsföretagen tillsammans såg över FASS-texterna, möjligen med Läkemedelsverket som koordinator.
? Jag tycker att vi ska ta en diskussion om hur det egentligen bör stå i FASS-texten, säger han. Då måste vi naturligtvis också tänka på att även receptfria preparat skrivs på recept. Jag kan se nackdelar med för många absoluta kontraindikationer och det är möjligt att vi har gått för långt. Samtidigt anser jag nog att man bör vara rätt försiktig i den här frågan.
? Vi kommer att se över våra FASS-texter för att få dem uniforma på våra produkter. Samtidigt tycker jag nog att om astma ska vara absolut kontraindicerat så bör det vara det på alla produkter, även konkurrenternas, säger Sven Langworth.

Genomgång 1997
Under 1997 kommer Läkemedelsverket dock att titta närmare på NSAID- och acetylsalicylsyra-preparaten i det nya programmet för fem-årsgodkännande som infördes i och med EU-inträdet. Då kommer produktresuméerna gås igenom för dessa produkter; produktresuméer som sedan kommer att ligga till grund för de nya FASS-texterna. 

Apoteksbolagets första preliminära siffror över receptförsäljningen av läkemedel stannade på 1 976 miljoner kronor för november månad. November 1995 uppgick försäljningen till 1 150 miljoner kronor. Ökningen var knappt 72 procent. Beloppen uttrycks i AIP, apotekens inköpspriser.
? Vi har sett en rush på apoteken sedan mitten av november, säger professor Lars G Nilsson, Apoteksbolaget.
Hamstring har förekommit även vid tidigare försämringar av förmånen.
? Men då har ökningen stannat vid några tiotals procent. Den pågående hamstringen slår alla rekord, säger Lars G Nilsson.
Rushen pågår även i december, men han vill inte spekulera i var försäljningssiffrorna hamnar sista månaden före försämringen av förmånen.
Redan i oktober kunde Apoteksbolaget registrera en föraning av den kommande hamstringsvågen. Då ökade försäljningen med 19 procent. Tidigare under året har ökningstakten legat runt tio procent.

Astmamedel hamstras
Hamstringen kan antas gälla främst de läkemedel som i dag är gratis för konsumenterna, men som efter årsskiftet inte längre är kostnadsfria. Det rör framför allt astmamedel, men även läkemedel mot kronisk hjärtmuskelsvaghet.
Hamstringen ökar statens kostnader för läkemedel i det korta perspektivet.
? 500 miljoner räcker nog inte. Det kan snarare närma sig en miljard i ökad kostnad för staten i år, säger Lars G Nilsson.
Å andra sidan torde kostnaden nästa år bli lägre eftersom en del av det kommande årets konsumtion köps ut redan i år. På sikt kommer reformen att minska statens kostnader.
? Men hur stor statens besparing blir nästa år, och längre framöver, är omöjligt att säga i dag, säger Lars G Nilsson.
Departementsråd Ingrid Petersson, socialdepartementet, säger att oavsett hamstringseffekter kvarstår beräkningen att ändrat högkostnadsskydd och förändrade förmånsregler leder till en årlig besparing för staten på knappt en miljard kronor, jämfört med 1 januari 1996.

?Ett förvånande beslut?. Det är reaktionen hos MSD efter EG-domstolens utslag i konflikten mellan MSD och SmithKline Beecham å ena sidan och de parallellimporterande företagen Primecrown och Europharm å den andra.
? Domstolsutslaget innebär dåliga nyheter för patienter. Otroligt nog avvisade domstolen den etiska förpliktelsen att tillhandahålla läkemedel för patienter, för vilka övervägandena handlar om liv eller död, och inte om legala abstraktioner, säger Per Wold-Olsen, MSD, i en kommentar.
MSD och SmithKline Beecham har i Storbritannien anmält Primecrown respektive Europharm för patentintrång. De senare företagen har parallellimporterat Innovace (Renitec), Proscar, Timoptol och Augmentin till Storbritannien från Spanien och Portugal.
Londons High Court, där patentstriden handläggs, begärde ett förhandsavgörande från EG-domstolen. Detta meddelades den 5 december.

Får skylla sig själva
MSD:s förvåning kan ses mot bakgrund av ett uttalande från EG-domstolens talesman Fenelly i somras, som ingav industrin förhoppningar om ett annorlunda utslag. Denne ansåg då att ett domslut till stöd för parallellimport i en tidigare process varit felaktigt.
Men nu uttalar domstolen att företag får skylla sig själva om man lanserar läkemedel i länder med ofullständigt patentskydd: ?Om en patenthavare med full vetskap om rådande omständigheter beslutar att marknadsföra sin produkt också i en medlemsstat där denna inte är patenterbar, måste han acceptera konsekvenserna??, sägs det i ett pressmeddelande från domstolen.
Staffan Ternby, informationsdirektör på Astra, tycker det är absurt att Spanien och Portugal får delta på lika villkor på marknaden som övriga EU-länder. Bristerna i patentskyddet är uppenbar.
? I dag finns det 27 piratkopior av Losec i Spanien. Det pressar självfallet ner priset där. Men det är inte rimligt att detta förhållande ska få utnyttjas av parallellimportörer, säger han.
Men för Astra innebär parallellimporten ändå inte några större ekonomiska effekter. Några enstaka procent av försäljningen i Europa berörs av parallellimport.

Vill ha längre övergångsregler
Utslaget innebär ett memento för industrin, anser Håkan Mandahl, Läkemedelsindustriföreningen. Inför en utökning av EU österut blir det viktigt med längre övergångsregler, så att patentskyddet i de nya medlemsländerna hinner anpassas till västeuropeiskt snitt.
? Vi ville ha tio års övergångstid när Spanien och Portugal kom med i EU, men fick bara fem år, säger Håkan Mandahl.
Trots det, för den forskande industrin, negativa uttalandet från EG-domstolen ser han ljusa punkter i det.
? EG-domstolen pekar på skevheter i prisbilden, så man kan säga att den passat tillbaka en boll till kommissionen inför en kommande utvidgning, säger han.
Det finns tendenser till att prisskillnaderna inom EU minskar. Men hur priserna utvecklas framöver beror i hög grad på vad som händer med den monetära unionen och euron, den gemensamma valutan. En fungerande europeisk monetär union tar bort underlaget för parallellimport.
 
Två sorters Losec på apoteken

Kring årsskiftet finns parallellimporterat Losec ute på de svenska apoteken. Den bedömningen gör Freddie Norberg, VD för Cross Pharma, företaget som var först i landet att parallellimportera läkemedel. I september godkände Läkemedelsverket Cross Pharmas parallellimport av omeprazol (Losec) från Italien.
I första vändan godkändes enbart en förpackning om tio kapslar. Detta ledde till att Cross Pharmas produkt inte togs med i läkemedelssubventionen, eftersom den minsta mängd Losec-kapslar som skrivs ut i öppenvården är 14.
Senare har Cross Pharma ansökt för förpackningar om 30, 60 och 110 kapslar. Dessa godkändes 6 december och prisförhandlades 10 december.
Cross Pharmas priser är 490 kronor för 30 enterokapslar  (Hässle: 542 kr för 28 x 20 mg), 60 st kapslar 947:50 (Hässle: 1 051:50 för 56 kapslar) samt 1 710 kronor för 110 kapslar (Hässle: 1 931 kronor för 112 kapslar). Styrkan är genomgående 20 mg. Alla priser avser AUP, apotekens utpriser.
? Våra förpackningar är därmed cirka 10 procent billigare än Astra Hässles, säger Freddie Norberg.