Månads arkivering augusti 2001

Läkemedelsverket signalerade i våras att man kunde tänka sig att tillåta reklam till allmänheten om den sker under kraftigt reglerade former och i anslutning till en allmän text om sjukdomen som också beskriver vilka andra behandlingar som finns. EU-kommissionens förslag innehåller dock inga sådana restriktioner och professor Björn Beermann vid Läkemedelsverket är besviken.

? Tyvärr ger man klartecken för marknadsföring av enskilda läkemedel på tre indikationsområden utan större inskränkningar, vilket är illustrativt för läkemedelsindustrins starka inflytande över kommissionen.

Industrin positiv

Han varnar för en stark slagsida vad gäller de produkter som kommer att marknadsföras gentemot patienterna.

? Det är till exempel knappast troligt att någon vill göra reklam för de gamla sulfonureiderna som alltjämt är standardmedel vid diabetes.

Läkemedelsverket hade inte tagit ställning till reformpaketets förslag i sin helhet vid denna upplagas pressläggning.

Att den erkänt lobbystarka läkemedelsindustrin fått igenom många ståndpunkter i förslaget illustreras av såväl den europeiska branschorganisationen EFPIA som svenska Läkemedelsindustriföreningen (LIF) välkomnar huvuddelen av reformerna.

LIF ogillar dock förslaget om att alla nya substanser måste följa den centrala proceduren.

? Detta kan skapa stora problem för mindre och medelstora företag, säger Marianne Lövehagen på LIF.

Patientorganisationer oeniga

Hos patientorganisationerna de områden som berörs av förslaget om reklam till allmänheten är meningarna delade. Diabetesförbundet välkomnar förslaget.

? För mig är det ologiskt med en grundprincip som säger att vi som har sjukdomen är de enda i vårdkedjan som inte har tillgång till all information. Visst finns en risk att det blir ensidigt och vinklat, men rätten till information väger tyngre än denna risk, säger Stefan Leufstedt, förbundsordförande för Diabetesförbundet.

Astma- och allergiförbundets förbundsordförande Ingalill Bjöörn håller inte med.

? Förslaget är inte bra. Läkemedlen bör behålla sin särställning jämfört med andra konsumentprodukter i frågan om reklam till allmänheten.

Läkarförbundets vd Anders Milton välkomnar dock uppluckringen av förbudet mot reklam för receptläkemedel till allmänheten.

? Det här är ett logiskt steg, informationen finns ju redan på internet för de som söker den. Men det är klokt att man går försiktigt fram och börjar med ett pilotprojekt.

I juli antog EU-kommissionen ett omfattande förslag till översyn av lagstiftningen på läkemedelsområdet. Syftet med reformpaketet är bland annat att förenkla och påskynda godkännandeprocessen för nya läkemedel och stärka den europeiska läkemedelsindustrin.

Enligt ett av de mer kontroversiella förslagen tillåts reklam för receptbelagda läkemedel till allmänheten i begränsad omfattning, närmare bestämt inom indikationsområdena astma, hiv/aids och diabetes.

Huvudmotiveringen är enligt EU-kommissionären Erkki Liikanen, som presenterade reformpaketet vid en presskonferens i Bryssel 18 juli, att patienterna ?bör få tillgång till bättre patientorienterad och validerad information om receptbelagda läkemedel?, samt att reklam som publiceras av företag utanför EU redan idag finns tillgänglig via internet. Höga etiska krav på läkemedelsindustrin ? krav som ska specificeras av EU-kommissionen i samarbete med industrin framgent ? kommer att ställas, och EMEA får tillsynsansvar att dessa regler efterlevs.

Information måste efterfrågas

Liikanen betonade också att förslaget inte innebär något generellt klartecken för så kallad Direct to Consumer-reklam.

? Vi vill att kvalitetssäkrad, patientorienterad information inom dessa tre specifika terapiområden ska kunna göras tillgänglig när den efterfrågas av patienter eller patientgrupper, sa Erkki Liikanen.

Hur formuleringen ?när den efterfrågas? ska tolkas lär bli föremål för fortsatta diskussioner. Information på internet kräver ju till exempel ett aktivt uppsökande; huruvida reklam i press och TV gör det är tveksamt.

Nya substanser via EMEA

I övrigt innehåller reformpaketet bland annat förslag om en så kallad ?fast-track?-procedur för mycket angelägna läkemedelsgodkännanden och möjligheter till villkorade försäljningstillstånd.

Vidare måste alla helt nya substanser (New Chemical Entities, NCE) i framtiden godkännas via den så kallade centraliserade proceduren enligt kommissionens förslag.

De från läkemedelsindustrin hårt kritiserade kraven på förnyade godkännanden vart femte år föreslås tas bort. Den centrala läkemedelsmyndigheten EMEA i London får beröm och inga större förändringar föreslås i dess verksamhet.

Reformpaketet kommer i höst att behandlas i en så kallad rådsarbetsgrupp där alla medlemsländer är representerade, samt i EU-parlamentet.

Onsdagen den 1 augusti 2001 skrevs det sista kapitlet i sagan om Pharmacias svenska grundforskning. Då förvandlades slutligen de tre forskningsenheter i Stockholm och Uppsala, som tidigare i år slagits samman till affärsdivisionen Biovitrum, till ett självständigt, svenskt bioteknikföretag med samma namn.

Därmed har Pharmacia i princip ingen egen grundforskning i landet. Stora delar av verksamheten har dock under de senaste åren slussats över till företagen Amersham Pharmacia Biotech, Active Biotech och nu senast alltså Biovitrum; tre företag där Pharmacia upprätthåller minoritetsägarandelar.

Koncernen har även sålt majoritetsinnehavet i Biacore och nutritionsverksamheten till Fresenius.

Pharmacias strategi kan tyckas ligga i linje med den globala tendensen mot fler små, flexibla forskningsenheter. Samtidigt står den i skarp kontrast till Astrazenecas fortsatta satsningar på nya, egna forskningsenheter i Sverige.

Större aggressivitet

Det nya företaget Biovitrum tar över Pharmacias forskning kring åldersdiabetes och övervikt, utvecklingen av bioteknikbaserade läkemedel och blodplasmaverksamheten.

Affärsdivisionerna uppdelas på forskning kring små molekyler/proteinläkemedelsforskning samt plasmabaserade läkemedel. Pharmacia kommer initialt att äga en tredjedel av bolaget, men har signalerat att man troligen minskar sitt ägande på sikt.

Vd i det nya bolaget blir Mats Pettersson, tidigare Senior Vice President vid Pharmacia, medlem i ledningsgruppen och en av ingenjörerna bakom de stora fusioner som lett fram till dagens Pharmacia. Göran Arvidson blir vice vd och Johan Kördel forskningschef. Företaget får initialt omkring 900 anställda, varav 400 är forskare.

? Närheten till besluten ger en större snabbhet och flexibilitet, detta blir utan tvekan den stora fördelen med den nya ordningen. Ibland har det varit frustrerande att arbeta i ett så stort företag som Pharmacia, det ska bli skönt att slippa spelet mellan företagets enheter världen runt, säger Göran Arvidson.

? Samtidigt vill vi ta vara på det kvalitetstänkande som utvecklades under Pharmacias amerikanska år. Vi har blivit mer aggressiva och det kommer vi att ta vara på.

– Det är först när vi kunnat vända kapitalströmmarna och börjar tjäna pengar som man kan bedöma oss rätt. Och det hoppas vi göra 2003, säger Hans Möller, Tripeps vd.

Då ska det peptidbaserade hiv-preparatet GPG vara ute på marknaden. Men redan under 2002 hoppas Tripep kunna sälja ett licensavtal för marknadsföring av hiv-preparatet, vilket ger pengar till fortsatt forskning och royalties på framtida försäljning.

Avlägsna intäkter

Den försäljningen kan snabbt bli gigantisk. När proteashämmarna lanserades på 90-talet, nådde de 80 000 hiv-patienter redan första året, omräknat i pengar cirka fem miljarder kronor.

Men sådana intäkter är avlägsna. Förra året uppvisade bolaget en förlust på 51 miljoner kronor, eller 1 320 000 kronor per anställd.

Health Cap, Banco Fonder och familjen Malmsten är några av investerarna i Tripep, tillsammans med Industrifonden som gett ett villkorslån på 35 miljoner kronor, ett ?mjukt lån?, som kan skrivas av om företaget inte går med vinst.

Fas 2-resultat på gång

Det mesta av kapitalet, 202 miljoner, flöt dock in vid börsintroduktionen i juli 2000. Från introduktionskursen strax under 100 kr steg aktien under hösten till 136 kr, men dalade ner till runt 50 i våras. Det spelar dock ingen större roll för Tripep.

? Börskursen påverkar inte verksamheten, eftersom vi har pengar till våra utvecklingsprojekt. Om projekten följer planen så ska vi klara oss med de pengar vi har.

? Men visst vore det roligt om svensk bioteknologi kan gå in i en god spiral efter ett ganska tufft år, säger Hans Möller.

Han och den andre grundaren, professor Anders Vahlne vid Karolinska institutet/Huddinge sjukhus, har kvar 5-10 procents ägande i bolaget.

Inom kort väntar ett sanningens ögonblick för Tripep ? resultaten från Tripep måste vända kapitalströmmarna Avgörande fas 2-resultat väntas inom kort fas 2-testen av GPG. Finns det farliga biverkningar?

? Ska vi hålla tidplanen, måste provsvaren vara så pass bra att vi kan fatta beslut om att gå in i fas 3. Om inte, är det tillbaks till ritbordet. Vi gör själva bedömningen att fas 2-resultaten är avgörande, för vi ser ingen större risk i fas 3,alltså själva effektiviteten, säger Hans Möller.

Men Tripep tår och faller inte med GPG. Företaget forskar också kring ett vaccin mot hepatit C och läkemedel mot inflammatoriska sjukdomar.

Lokaler och bostäder är vår stora bristvara, en klart återhållande faktor på utvecklingen, säger Jan Jajke, projektledare för Uppsala Innovation Centre AB, ett av alltfler hjälpföretag ? ibland kallade kuvöser ? som hjälper universitetens forskare att dra kommersiell nytta av sina upptäckter.

Innovation Centre startade i början av 2000,med stöd från Uppsala universitet, Lantbruksuniversitet och Teknikbrostiftelsen. Elva företag har hyrt in sig hittills, inte så många med tanke på att Uppsala Science Park hyser hela 150 företag.

? Vi har bara ett 20-tal rum, varav några våtlabb, så vi har helt enkelt inte plats för fler, säger Jan Jajke.

I Göteborg är läget liknande. Tre år unga Sahlgrenska Science Park på Medicinareberget bygger nu till sitt forskningshus med en takvåning på 600 kvadratmeter.

Carlsson på taket

Där ska Nobelpristagaren Arvid Carlssons bolag flytta in vid årsskiftet, vilket göteborgshumorn snabbt döpt till ?Carlsson på taket?.

Men det är bara en tillfällig lösning för Carlsson Research AB, med 35 anställda, som forskar efter läkemedel mot neurologiska sjukdomar som schizofreni och Parkinson.

? De ska flytta in i vårt nya hus på 9 000 kvm som ska tå klart i slutet av 2002,berättar Christer Hedman, vd för Sahlgrenska Science Park.

Här finns 13 bolag som hyr lokaler och labb och kan få rådgivning om finansiering och juridik eller tips om kontakter och nätverk.

? Vi subventionerar inte bolagen, de betalar full hyra till universitetet, som äger huset. Däremot får vi driftbidrag för vår rådgivning.

? Vi är små än så länge, men ska öka utbudet av tjänster rejält i vårt nya hus, säger Christer Hedman.

Budgeten i år är två miljoner kronor, pengar som Västra Götalandsregionen och Göteborgs och Mölndals kommuner ställer upp med. Liknande ?växthus ?finns på många forskningsparker, Ideon i Lund, Uminova i Umeå och Mjärdevi i Linköping.

Forskningsstadsdel planeras

I juni presenterades planerna på det jättelika Stockholm BioScience, en ny stadsdel vid Norra stationsområdet där företag och forskning ska mötas och biovetenskapen på universitetet, Karolinska institutet (KI)och Tekniska högskolan (KTH)ska knytas ihop. Om finansieringen ordnas kan den första utbyggnaden börja år 2003.

? Dagens forskningsparker är koncentrerade verksamheter som ofta är lokaliserade utanför städerna. Stockholm BioScience är ett nytt koncept som ska ge förutsättningar för en integrerad forskningsverksamhet i stadsmiljö. Här ska det även finnas bostäder, hotell och service, säger professor John Skår, chef för Karolinska institutets Centrum för medicinska innovationer och initiativtagare till projektet.

? Området är lika stort som det mellan Dramaten och Centralstationen. Ändå blir vi små jämfört med vissa satsningar som görs internationellt, i San Franciscoområdet genomförs till exempel ett sex gånger större liknande projekt.

? Inte minst för KI som behöver expansionsutrymme är Stockholm BioScience en ödesfråga. Ett av målen är att i högre grad vara med och tävla om de stora internationella forskningspengarna.

? De satsningar som lyckats bäst internationellt, till exempel i Bostonområdet, har haft nära till flera olika forskningsmiljöer; här har vi tre ledande universitet på nära håll. Det är nödvändigt att uppnå en mycket hög samlad kompetensmassa, säger John Skår.

Sittning med patentbyrå

I Huddinge finns sedan länge forskningsparken Novum, ett samarbete mellan Stockholms läns landsting och KI. Härifrån kommer bolag som KaroBio, Medivir och Tripep. Och varje år kommer 60-70 innovatörer med nya idéer till Novums affärschef Anders Thore.

? Hälften kan vi klara av vid sittande bord. Kanske slutar det med att vi avråder från att satsa tid och pengar, om vi vet att idén redan tillämpas av andra.

? I hälften av fallen går vi vidare och kollar om idén är patenterbar och kan bli kommersiellt intressant. Vi har avtal med en patentbyrå, som den rådsökande kan få ett par timmars sittning med.

? Om historien fortfarande håller ska man förstås söka patent. Men det kostar pengar och det kan vi inte bistå med. Däremot kan vi hjälpa till att söka offentligt stöd, framför allt från Stiftelsen Innovationscentrum, en bra finansieringskälla för tidiga idéer, säger Anders Thore.

?Kuvöserna? i Uppsala, Huddinge och Göteborg har inga vinstmotiv och tar ingen andel av forskarnas bolag som betalning för sina tjänster.

Annan modell på KI

Det gör däremot Karolinska Innovations AB, KIAB, som valt en helt annan modell.

KIAB köper forskarens rättigheter till innovationen och delar upp framtida vinster.

? Vi är ganska generösa, normalt rör det sig om 60 procent till forskarna och 40 till oss, säger Conny Bogentoft, vd för KIAB, ett helägt dotterbolag till Karolinska Institutet.

? Vi tycker att forskarna ska göra det de är bäst på, medan vi hjälper till med allt det andra, affärsmässiga.

? Forskarna på KI tillhör världens främsta och de flesta av dem vill nog inte vara entreprenörer, något som är extra svårt i biotechvärlden, där utvecklingsproblematiken är mycket komplicerad.

Inhyrda konsulenter

I stället för att ?lära forskaren bli företagare ?hyr KIAB in produktutvecklare och affärskonsulter för att driva projekten.

? Det kostar förstås mer att göra som vi och eftersom vi investerar mycket pengar i varje projekt vill vi ha kontroll, säger Conny Bogentoft.

Han betonar att KIAB:s vinster ska gå tillbaka till nya projekt i KI. Fast hittills har det inte blivit några större vinster för bolaget, som startade 1997.

? Detta är fortfarande i sin linda. Vinsterna kan komma om 3-5 år, säger Conny Bogentoft.

Pengarna som KIAB satsar kommer främst från Karolinska Investment Fund, med 500 miljoner kronor från sjätte AP-fonden, försäkringsbolagen Alecta och AFA, Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse samt Sveriges läkarförbund.

Lokal- och personalbrist

Max två år vill KIAB ha groddföretagen i sitt ?växthus ?.

? Då bör vi ha fått tag i en investerare som kan bli huvudägare och driva det vidare.

Även Conny Bogentoft vittnar om plats- och personalbrist.

? Vi har ett oerhört tryck på oss. För att kunna ställa upp för alla, skulle vi behöva tredubbla kapaciteten, vad gäller personal, lokaler och pengar.

? Nu bygger vi 4 000 kvm labbyta och planerar för ytterligare 10 000 kvm. När det gäller personal har vi precis startat ett bemanningsbolag ihop med Proffice, som heter Biobrain AB.

Ungefär 100 innovationer per år kommer in till KIAB.

? Vi tittar närmare på 25-30,men bara ett tiotal har förutsättningar för att starta bolag eller för en licensaffär.

KIAB har ingen särskild inriktning i urvalet.

? Vi bedömer bara bärkraftigheten i varje idé. Det måste finnas en tydlig produktmöjlighet inom 3-4 år och en klar kommersiell potential, säger Conny Bogentoft.

I slutet av mars i år kunde han dra en lättnadens suck. Då fanns pengarna på banken.

Eftersom Arexis förra året bestod av 3-4 personer, skötte Vidar Wendel-Hansen själv det mesta av pengajakten.

? Därför hade vi svårt att hålla tempot uppe, med parallella kontakter. Vi hade kommit ganska långt med några aktörer som sedan hoppade av, vilket gjorde att vi förlorade värdefull tid.

Flera projekt i tidig fas

Arexis startade 1999,ett av många forskningsbolag som försöker dra nytta av kartläggningen av det mänskliga genomet för att hitta nya läkemedel. Diabetes, reumatism och övervikt tår högt på Arexis lista. En av grundarna, professor Leif Andersson vid Lantbruksuniversitetet, har i grisar hittat en gen med koppling till sockerregleringen i muskler.

? Detta kan vara väldigt intressant för diabetesbehandling. Utifrån genfyndet gjorde vi en patentansökan och driver nu det som ett läkemedelsutvecklingsprojekt, säger Vidar Wendel-Hansen.

Han har fått erfara att det inte alltid är lätt att få investerare att förstå vad bolaget sysslar med.

? Arexis är nog extra svårt, eftersom vi har en rad projekt i tidiga skeden. Det har varit svårt att kommunicera, men är samtidigt vår styrka eftersom vi inte tår och faller med ett enskilt projekt, säger Vidar Wendel-Hansen.

? Vissa enprojektsbolag är mer sårbara ? ändå är det lättare för dem att dra in pengar.

Mekanismer fungerar inte

Arexis första finansieringsrunda 1999 inbringade 10 miljoner, från InnovationsKapital och investerare anslutna till Beijergruppen. De var med även i andra rundan, tillsammans med Brittiska 3i och SEB Företagsinvest.

Däremot har Arexis inte fått några ?mjuka lån ?.

? Vi övervägde en Nutek-ansökan, men bedömde att det skulle kräva för mycket arbete för max någon miljon. Och hos Stiftelsen Innovationscentrum fick vi nej till ett specifikt projekt.

? Det känns som att de här mekanismerna inte fungerar så bra, för det är ju i de tidiga skedena som samhälleliga pengar kan göra stor nytta.

I våras rekryterades Lennart Hansson som vd och Björn Löwenadler om forskningschef, båda tidigare chefer i Astrazenecas forskning. Mot slutet av året ska man vara 10-15 anställda.

De 48 miljonerna räcker i max två år.

? Visst, nu har klockan börjat ticka, säger Vidar Wendel-Hansen.

– Det är klart svårare att få riskkapital till nya affärsidéer idag än för ett och ett halvt år sedan, säger Lars Gatenbeck, vd för H & B Capital, ett riskkapitalbolag inriktat på biovetenskaperna.

? Pengar finns det gott om, men vi som har dem håller hårdare i dem ? prutar, förhandlar och är mindre riskbenägna.

IT-smitta

Liknande tongångar hörs från hans kollegor. Våren 2001 blev ingen bra såddperiod, trots att året före var rena bioteknikrallyt. Aldrig tidigare har så mycket kapital flödat in i USA:s och Västeuropas biotechbolag: 37 miljarder dollar ? lika mycket som under de föregående sex-sju åren sammanlagt!

I Sverige investerades runt två miljarder kronor i ett hundratal bolag, många av dem nystartade i forskarbyarna vid universiteten.

Den här boomen berodde bland annat på att IT-bubblan hade börja pysa ut. Kapital strömmade över från IT till den andra stora framtidssektorn: Bioteknik och läkemedel.

Men i takt med att IT-krisen fördjupades, smittades allt som stavas teknik, tillväxt och hög risk. Sedan hösten 2000 har många investerare flytt till säkrare aktier, som bygg och fastigheter, eller till räntebärande papper. Och börskurserna för biotech har fallit.

Smällar påverkade alla

Men det är inte bara IT-smittans fel. Många bioteknikbolag har kommit med dåliga nyheter.

? När Active Biotechs ETEC-vaccin inte var framgångsrikt i fas 3 förra våren, så var det en smäll som påverkade alla, liksom Maxims misslyckade registrering av sin produkt mot malignt melanom, säger Lars Gatenbeck, tidigare sjukhusdirektör vid Karolinska sjukhuset.

? Branschen behöver framgångsexempel, en registrerad produkt eller ett nytt avtal.

Att uppblåsta IT-företag kan fördärva investeringsklimatet för livsviktiga läkemedelsprojekt måste vara frustrerande för de forskare som nu får nej av kapitalet. Jan G Smith, ordförande i branschföreningen IML (Innovativa mindre och medelstora läkemedelsföretag)är upprörd:

? Att de aldrig lär sig. Det var samma flockmentalitet som under fastighetsboomen på 80-talet, med helt orealistiska värderingar. Nu drabbar det oss som en bumerang.

De 20 företagen i IML, bland andra Biora, Diabact, Amarin, NeoPharma och Medivir, omsätter mer än en miljard kronor per år. Men många av dem är utvecklingsbolag, långt från sina första vinster.

Få ger vinst

Health Cap, ett av Europas törsta riskkapitalbolag inom bioteknik och läkemedel, har satsat mer än en miljard kronor i 43 bolag. Bara något enstaka går med vinst. Och av de 39 läkemedels- och bioteknikbolagen på Stockholmsbörsen var bara 14 vinstgivande förra året.

Finns det en risk att de här bolagen innehåller lika mycket luft som IT-bolagen?

? Nej, knappast, säger Lars Gatenbeck.

? De fokuserade aktörerna ? vi är inte så många ? har rekryterat mycket dugliga experter med forskningsbakgrund för att hjälpa till med bedömningarna.

BioInvent lyckades med sin börsintroduktion i våras, men MediCarb drog i elfte timmen tillbaka sin introduktion på grund av alltför klent intresse.

Ny struktur i Sverige

I våras syntes dock en viss ljusning i USA och nu hoppas många på en bestående vändning.

? Börskurserna inom biotech har återhämtat sig i USA och en rad strukturaffärer som skapar slagkraftigare bolag har genomförts. Om man till det lägger förra årets fantastiska tillflöde av kapital, ser vi en intressant ny industri som växer fram, säger Björn Odlander, en av Health Caps grundare.

Stora saker händer också i Sverige. Sedan Astra och Pharmacia blivit utländska, byggs nu en ny struktur inom läkemedel och bioteknik: En småskalig, flexibel bransch där de mindre bolagen ibland jobbar för sig själva, ibland på uppdrag av storbolagen, med forskning, kliniska prövningar eller produktion.

? Vi har aldrig haft så många nystartade småföretag i det här området som under de sista två åren, säger Staffan Josephson, vd för Investor Growth Capital.

? De stora läkemedelsbolagen börjar bli som andra företag, de lägger ut mer och mer av sin verksamhet, till exempel forskning.

Jubelrop

Thomas Hedner, professor i klinisk farmakologi vid Göteborgs universitet ser positivt på denna ?outsourcing?:

? Många innovatörer vill inte jobba i stora företag, som upplevs stela och inte så kreativa. Där kan outsourcing skapa nya möjligheter.

Enligt Hedner har synen på företagande ändrats radikalt i universitetsvärlden på bara tio år.

? Från en närmast fientlig stämning har det svängt till rena jubelropen. Farmaceuter och läkare vill precis som andra unga människor arbeta i småföretag och utveckla egna idéer.

Det här bygget kommer att ta tid, kanske 10-20 år.

? Men kunde Schweiz, så bör Sverige klara det. Jag tror inte det har med landets storlek att göra, utan med inställning, kompetens och utbildning, säger Thomas Hedner.

Denna nya struktur hade inte kunnat växa fram utan riskkapitalbranschens kraftiga tillväxt i Sverige under 90-talet. Nu finns hela 130 så kallade venture capital-bolag i landet.

Ändå klagar många över att det är svårt att få de första viktiga pengarna, de så kallade såddfinansieringen, inte bara från privata bolag, utan även från Nutek, Industrifonden, Almi, Innovationscentrum eller Teknikbrostiftelsen.

? I de tidiga faserna är det iskallt. Men när du baxat vagnen uppför backen till toppen och ska börja rulla nerför, då vill många sitta med ? då finns det kapital, säger Jan G Smith.

Han får medhåll i en rapport från Vinnova (Verket för innovationssystem)som i somras föreslog ökad offentlig såddfinansiering inom bioteknik.

Splittrade instanser

Men enligt Svenska Riskkapitalföreningen är Sverige redan bäst i Europa på såddfinansiering, och Björn Odlander på Health Cap tycker att det finns gott om möjligheter:

? Vi investerar mycket brett, både i helt nya företag ? ett tiotal förra året ? och i mer mogna bolag, vi tar kontrollerade risker både i tidiga och senare skeden.

Inte heller Anders Mertel på riskkapitalbolaget Swedestart ser något ?glapp ?eller strukturfel:

? I varenda universitetsstad finns en uppsjö av institutioner och stiftelser som sysslar med såddfinansiering, bortsett från Nutek och Almi. Jag tror tvärtom att där finns för många småaktörer och att det saknas ett helhetsgrepp, säger Anders Mertel.

På den punkten instämmer IML-ordföranden Jan G Smith:

? Samhällets instanser som ska hjälpa nystartade bolag är alldeles för splittrade, det borde tas ett samlat grepp för att koncentrera resurserna.

Han avslöjar också att en europeisk intresseförening för mindre läkemedelsföretag, med ett par hundra medlemsföretag, ska bildas i höst med kontor i Bryssel.

? Vi är en arbetsgrupp med alla de tunga länderna ? Tyskland, Italien, Frankrike, Österrike, Portugal och Belgien. Föreningen ska främja samarbete mellan företag i Europa vad gäller forskning och utveckling, marknadsföring och mycket annat, säger Jan G Smith.

? Det finns en stor entusiasm för detta.

Vid sidan av den stora fusionsvågen finns en global tendens inom läkemedelsindustrin; verksamhet läggs allt oftare i mindre, självständiga organisationer. De fördelar som oftast brukar nämnas med mindre enheter är kortare beslutsvägar och en större flexibilitet.

De allt fler små och medelstora läkemedelsföretagen rymmer i många fall stor innovationskraft ? men också högriskprojekt. Idag har IT-krisen dragit med sig många biotechföretag i fallet. Småbolagen får allt svårare att få riskkapital, och bara ett fåtal mindre svenska läkemedelsföretag går i dagsläget med vinst.

Pharmacias utförsäljningar av sin svenska forskning, med en rad avknoppningsföretag som följd, har gjort att tendensen blivit ännu tydligare här än på de flesta andra håll.
De små läkemedels- och biotechföretagen i Sverige är idag en stor men brokig företagsgrupp där bolagen har vitt skilda bakgrunder, verksamhetsområden, affärsidéer och organisationsformer.

Läkemedelsvärlden har besökt några av företagen och tittat närmare på deras verksamhetsvillkor. Vi skildrar också de drivhusmiljöer som skapats av forskningsparker och ?hjälpföretag? i anslutning till de akademiska miljöerna, med syfte att bereda väg för nya medicinska småföretag.

De amerikanska läkarnas genomsnittliga tid för att träffa konsulenterna har sjunkit från tolv till sju minuter om dagen mellan 1995 och 2000 enligt en apport från det internationella marknadsanalysföretaget Datamonitor. Det är nära nog en halvering av tiden på fem år. Under samma period ökade endast var femte läkare antalet besök från läkemedelskonsulenter.

Den här utvecklingen ser i stort sett likadan ut världen över.

Hur läkemedelsföretagen har valt att tackla problemet skiljer sig dock från land till land.

I Datamonitors analys ingår 40 läkemedelsbolag i fem europeiska länder (Frankrike, Tyskland, Italien, Spanien, England)samt Japan och USA. Av dessa 40 bolag har två tredjedelar ökat sina säljstyrkor med i genomsnitt 21 procent bara under de senaste två åren. Främsta orsakerna är att företagen fått fram och lanserat fler och fler nya läkemedel samt att konkurrensen hårdnat i jakten på marknadsandelar.

Men det finns undantag. I exempelvis Japan och Frankrike har antalet säljare endast ökat marginellt.

Fem företag på den amerikanska marknaden (Pfizer, Novartis, Bayer, Boehringer Ingelheim och ICN) utmärker sig speciellt. De ökade sina säljstyrkor med i genomsnitt hela 42 procent mellan 1999 och 2001.

Nära 80 procent av samtliga företag i apporten anger att deras säljstyrkor kommer att öka ytterligare fram till 2005.

Svårare att nå läkarna

I takt med den här utvecklingen har pressen på såväl säljarna som läkarna ökat. En stor del av den tid som konsulenterna tidigare ägnade åt direkta besök hos doktorerna går numera åt till att överhuvudtaget få till stånd möten med dem. Läkarna blir i gengäld kontaktade av allt fler säljare, trots att läkarnas utrymme för att ta emot dem i realiteten krympt. De får ta emot och sålla bland allt fler kundbrev, mejl och telefonsamtal.

Eftersom Sverige och de andra skandinaviska länderna inte analyserats av Datamonitor går det inte att ge några svar i siffror på hur det ser ut här hemma. Precis som säljstrategierna skiljer sig åt från land till land blir svaren olika beroende på vilket företag som intervjuas.

Alla som Läkemedelsvärlden varit i kontakt med är dock eniga om att det blivit svårare för konsulenterna att nå doktorerna, framför allt allmänläkarna i primärvården som är den i särklass största målgruppen.

? Men min spontana bedömning är att det inte har skett någon speciell ökning av antalet läkemedelskonsulenter på den svenska marknaden. Antalet konsulenter beror inte så mycket på läkarnas tid som vilka nya produkter man kommer ut med, säger Steinar Höeg, ordförande i LIF (Läkemedelsindustriföreningen) och chef för Astrazenecas svenska marknadsbolag.

Lars Olofsson, vice ordförande i LIF och vd för MSD:s nordiska bolag har en delvis annan uppfattning.

? Det beror på vilket tidsperspektiv det gäller. Men trenden inom läkemedelsindustrin har under senare år varit att konsulenterna blivit allt mer specialiserade. Generalisterna, som skulle kunna flera olika terapiområden och många olika preparat, är mer eller mindre borta. I dag är konsulenten oftast specialiserad på ett terapiområde och många gånger på bara ett preparat. Det finns till och med exempel på säljare som jobbar med en enda indikation för ett visst preparat.

? Dessutom har konkurrensen mellan företagen hårdnat. Det kommer fler och fler nya läkemedel. Den som förr kom med en stor landvinning hade kanske tio år på sig innan det kom ut ett nytt liknande preparat på marknaden. I dag kan det inom fem år hinna komma ut både fem och sex konkurrerande läkemedel. Och ser man på den svenska marknaden så har fler och fler läkemedelsföretag etablerat sig med egna organisationer och egna konsulentkårer i Skandinavien.

? Den här utvecklingen har gjort att antalet läkemedelskonsulenter har ökat i Sverige, åtminstone i Skandinavien. Men jag tror inte att det skett någon dramatisk ökning. Det som styr är ju hur pass många nya och intressanta läkemedel som tas fram, säger Lars Olofsson.

Däremot är hans bedömning att konsulenterna generellt sett gör färre besök i dag än för fem år sedan.

? Beroende på den överenskommelse vi har med Landstingsförbundet och Läkarförbundet har det blivit betydligt svårare att träffa läkarna utanför deras arbetstid, på kvällar och helger.

En obegriplig paradox

Ett företag som definitivt ökat sina säljstyrkor i Sverige är Glaxosmithkline. Claes Ternheim som är vd för det svenska bolaget uppskattar att GSK:s försäljningsstyrkor ökat med i runda tal 15 procent per år under de sista tre åren. Försäljningsökningen har inte varit lika stor, cirka 10 procent per år.

? Att säljstyrkorna fortsätter att växa trots att läkarna får allt mindre tid att ta emot säljarna är en obegriplig paradox. Läkemedelsindustrin har i många år sagt att på sikt kommer säljorganisationerna att minska just som en följd av den minskade tid läkarna ha för direkta kontakter med konsulterna. Och på g und av det faktum att beslut om läkemedel i dag tas av andra grupper som läkemedelskommittéer och enskilda landsting. Så som vi har sett det skulle denna trend minska behovet av läkemedelsrepresentanter.

? Tvärtemot prognoserna har ett antal företag istället ökat sina säljorganisationer och faktiskt haft stor framgång med det. Vi är ett av de företagen. Men det finns en rad andra företag som gjort likadant, säger Claes Ternheim som tror att det i förlängningen kan leda till en produktivitetsnedgång.

? Det är möjligt att varje representant inte kan sälja lika mycket som tidigare men ändå tillräckligt för att han ska vara en lönsam investering. Marginalnyttan går ner men inte under en kritisk nivå. Det kan möjligtvis förklara paradoxen.

? Å andra sidan finns det naturligtvis alltid en smärtgräns för hur stora säljorganisationerna kan vara i förhållande till den tid som finns till förfogande ute i vården.

? En säljstyrkas storlek beror alltid på den aktuella produktportföljen. För lansering av en ny och innovativ produkt till en stor målgrupp av distriktsläkare krävs en större informationsinsats vilket många gånger ökar behovet av fler läkemedelsrepresentanter, säger Claes Ternheim.

Att läkarna har fått allt mindre tid över åt att ta emot information från läkemedelskonsulenter upplevs i många företag som ett allt större problem.

? Enligt lagen är vi från läkemedelsindustrins sida skyldiga att se till så att våra läkemedel används på rätt sätt. Då måste det också skapas tid för den typen av information. Hur den sedan ska organiseras kan diskuteras. Somliga anser att det är apoteken som ska ha informationsansvaret, andra att industrin eller fristående institutioner ska ha det, säger Claes Ternheim som inte bara ser nackdelar med utvecklingen.

? Den har drivit fram en kvalitetsökning på de insatser vi gör från industrins sida. När vi väl får träffa läkaren måste han få ett mervärde. Vi måste tillhandahålla bättre information och kunna presentera den på ett för läkaren bra sätt, säger han.

Industrin prövar nya vägar

Ett annat företag som kraftigt utökat sina säljorganisationer är Pfizer, såväl globalt som här hemma i Norden.

? Som bolag har vi expanderat snabbare än vad läkemedelsmarknaden generellt har gjort, säger Lars Gunneflo, vd för Pfizers svenska bolag.

Istället för att se de ökade säljstyrkorna som ett problem anser Lars Gunneflo att den större säljkåren ökar flexibiliteten för läkarna.

? Det blir lättare för den enskilde läkaren att träffa konsulenterna på den tid som passar läkaren bäst. Jag skulle vilja påstå att med en effektivare användning av både läkarnas och konsulenternas tid så ligger man på ungefär samma utnyttjandegrad i dag som för några år sedan.

Flera av läkemedelbolagens representanter i den här intervjun understryker hur hårt reglerade villkoren för kundbesök är genom överenskommelsen med Landstingsförbundet och Läkarförbundet. I USA har man börjat med så kalla e-detailing. Det vill säga läkaren och konsulenten möts på nätet. Den trenden har ännu inte nått hit. Svenska läkemedelskonsulenter är fortfarande i hög grad traditionella i sina kontakter med läkarna. De skriver sällan e-post utan förlitar sig till största delen på brevbäraren. Det är inte heller speciellt vanligt att de försöker sälja via telefon. För att boka möten använder sig bolagen däremot ofta av särskilda byråer som i princip inte gör annat än boka möten åt dem. När byråerna, eller konsulterna själva, vill nå doktorn är det inte alltid att de talar om för växeltelefonisten eller sekreteraren vem de representera. För att lättare komma till säger de kort och gott att de är ?kollega?.

? Det är påtagligt att läkemedelsindustrin prövar nya vägar. Att det är fler konsulenter som försöker få kontakt med en i dag är tydligt. Till exempel ringer de på telefonen som är till för patienterna. Även de stora bolagen som Astrazeneca och Pharmacia gör på det sättet, säger Meta Wiborgh som till vardags arbetar som distriktsläkare på Örnäsets vårdcentral i Luleå.

SFAM har på senare år intagit en ganska avvaktande inställning gentemot läkemedelsindustrin. Föreningen har länge efterlyst en mer oberoende läkemedelsinformation, framför allt inom fortbildningen av läkare.

På Örnäsets vårdcentral arbetar sju distriktsläkare. De har alla mer eller mindre valt bort den produktinformation som kommer från industrin. Istället förlitar de sig på den lokala läkemedelskommitténs apporter och rekommendationer.

? Vi anser att den typ av information som ges vid vanliga besök mellan en läkare och en konsulent är dålig. Det är ju jättesvårt för mig som enskild doktor att kunna tänka ut kritiska och bra frågor till konsulenten. Speciellt som allt är så bråttom i dag. När det sitter patienter och väntar på en är det inte lätt att verkligen granska den information man får.

? Informationen borde i högre grad ges via läkemedelskommittéerna. De kan ordna informationsträffar med flera läkare samlade och kanske bjuda in bolagen så att vi kan föra en vettig diskussion kring deras produkter.

P-pillerrättegången skulle ha blivit den mest omfattande läkemedelsprocessen i Sverige sedan neurosedynmålet på 60-talet. Omkring 100 unga kvinnor hade stämt läkemedelsbolaget Organon för skador av blodproppar, efter att ha ätit p-pillren Desolett eller Mercilon.

Det var May Andersson i Ångsta söder om Östersund, som satte igång alltihop i oktober 1995. Hon vara 36 år då och hade fått Mercilon utskrivet ett halvår tidigare. Efter två månader fick hon ont i ena vaden och ringde enligt instruktionen på förpackningen till en barnmorska, men fick beskedet att pillren var helt ofarliga. Några månader senare fick hon värk i ryggen. Ytterligare några dagar senare ramlade May ihop över ett staket och forslades till intensiven. Det visade sig att hon hade fullt av blodproppar i lungorna.

? Det var kritiskt i fem dygn. Jag kunde så väl ha dött. Det är svårt att komma över när man tänker tillbaka, att man kunde ha dött, säger hon.

Snabbare skadereglering

När May kom hem från sjukhuset såg hon en artikel i en kvällstidning om 29 unga utländska kvinnor som hade dött av den nya sortens p-piller, de så kallade tredje generationens. Hon ringde tidningen och berättade sin historia. Artikeln ledde till en kontakt med advokaten Henning Sjöström som har långt erfarenhet av läkemedelsprocesser. Han representerade på 60-talet 105 neurosedynskadade barn som tillsammans fick 35 miljoner i en förlikning med Astra.

Under 70-talet drev han tillsammans med Bengt Sternung ett trettiotal mål för kvinnor som fått blodproppar efter att ha ätit p-piller. Kvinnorna förlorade eftersom det inte gick att bevisa något samband och målen fick stor uppmärksamhet i media.

Under samma period tog läkemedelsbolagen initiativet till en läkemedelsförsäkring som infördes i Sverige 1 juli 1978. En av tvistefrågorna mellan parterna i den nu aktuella p-pillerprocessen har varit om frågan ska avgöras i domstol eller via försäkringen. Sådana försäkringar finns bara i de nordiska länderna, medan man i USA och Europa går till domstol eller gör upp genom förlikning.

Skillnaden är att skadereglering genom läkemedelsförsäkringen går snabbare, beviskraven är lägre och den skadade får ingen advokat. Beloppen räknas enligt samma tabell som till exempel trafikskadeförsäkringen. Läkemedelsbolagen vill självfallet att skador ska regleras via försäkringen, som de själva administrerar och betalar via Läkemedelsindustriföreningen.

Låga skadestånd

Men det finns kritik mot försäkringen. Kritik mot att den skadade inte får medel att anlita juridiskt ombud och egna experter, att media och allmänhet inte får insyn och att skadestånden är alltför låga. Skadestånden är sekretessbelagda och offentliggörs bara om den skadade själv vill. Därför blir de svåra att granska.

Enligt Lotta Westerhäll, professor i rättsvetenskap, som granskat läkemedelsförsäkringen fram till 1996,låg det genomsnittliga skadeståndet på 50 000 och det högsta utbetalade på 200 000 kronor. Inte mycket för en skada som kan få livslånga följder.

? Vi har låga belopp internationellt sett. Skadestånden i Sverige jämfört med USA är som att jämföra David och Goliat. Vi kan gott höja, det utrymmet har vi, anser Lotta Westerhäll.

Drygt två hundra p-pillerskador har anmälts till försäkringen mellan 1978 och 1996 varav två tredjedelar har fått ersättning. Enligt Lotta Westerhäll har skadeståndsprocesserna i USA fått många företag att gå i konkurs eller tvingat dem att dra in preparat.

? I Sverige är många rädda att det ska bli en industri av överklaganden som i USA. Det tar så mycket av resurserna, äger hon.

Hon hävdar att den inställningen bidrar till att hålla skadestånden nere i Sverige. Bill Dufwa, som är professor i försäkringsrätt, menar att den bristande insynen är ett stort problem med skadeförsäkringssystemet.

? En död hand läggs över processen. Det blir ingen rättsutveckling om vi inte får någon öppen debatt och mediabevakning behövs för insynen. Systemet sparar visserligen pengar, men vi får inte gå för långt. Enligt EU-rätten ska alla människor ges möjlighet att gå till domstol, påpekar han.

Något som i realiteten kan vara omöjligt för en privatperson utan ekonomiska resurser, eftersom den som förlorar måste betala motpartens processkostnader.

Efter artiklarna om May Andersson blev hon och tidningen nedringd av andra skadade kvinnor. Med hjälp av Henning Sjöström tämde de Organon på närmare 60 miljoner kronor.

De flesta kvinnor var mellan 20 och 30 år när skadan inträffade och nästan alla har haft blodproppar; i vener, lungor, hjärta och hjärna. För många var det akuta skedet livshotande. En kvinna har avlidit och en annan är halvsidesförlamad. En kvinna som tvingades amputera sin fot, har opererats gång på gång för att få en fungerande protes.

Andra kvinnor som inte drabbats fullt så hårt kommer ändå att få leva med följderna av sina skador resten av livet. Följder som migrän, minnesproblem, tinnitus eller att tvingas ta blodförtunnande medel vid graviditet eller operationer.

Flera måste byta yrke eller är fortfarande sjukskrivna. Många tampas med praktiska problem som att få försäkringskassan att betala handikapputrustning till bilen eller att klara extra kostnader som dyra stödstrumpor.

Gigantiska kostnader

Organon ville redan från början att ärendena skulle hänskjutas till läkemedelsförsäkringen, men kvinnornas ombud på Juristhuset ville gå vidare med rättsprocessen. ?Höga skadestånd och uppmärksamhet är det enda sättet att tvinga läkemedelsföretagen att tillverka bra produkter ?ansåg advokat Bengt Sternung i en tidigare intervju (han avled i höstas).

Förberedelserna tog lång tid. Omfattande medicinska utredningar krävdes. I mars 2001 skulle den sex månader långa rättegången starta, efter att ha skjutits upp ett antal gånger. Tre kvinnor hade valts ut som pilotfall. Men i januari kom det överraskande beskedet att alla kvinnor dragit tillbaka sin stämning och att de istället skulle vända sig till läkemedelsförsäkringen.

Enligt den överenskommelse som parterna gjort skulle Organon inte kräva mer än 300 000 kronor för sina kostnader. Den egentliga summan är hemlig, men överstiger enligt företagets advokat Claes Lundblad tio miljoner. Det ? och mycket mer ? hade kvinnorna fått betala om målet gått vidare och de förlorat.

? Sådana är spelets regler. Om man förlorar får man betala i princip allt. De borde ha räknat med att kostnaderna skulle bli gigantiska. Man kan inte föra en sådan process och sedan bara gå därifrån, säger Claes Lundblad.

Överenskommelsen innebär också att Organons försäkringsbolag, internationella bolaget Zürichs holländska kontor, betalar juridisk hjälp på upp till 25 000 per kvinna. Det innebär att kvinnorna genom sina advokater kan anlita egna medicinska experter under skaderegleringen.

? Det ser jag som en av de större framgångarna med uppgörelsen. Det behövs fria läkare som inte är uppbundna av försäkringsbolagen. Man biter inte gärna den hand som föder en. Det är också viktigt att det finns ett juridiskt ombud som driver på, så att ersättningarna blir rimliga. Inget försäkringsbolag har någonsin betalat ut mer än de behöver, anser advokat Björn Rosengren som tog över som juridiskt ombud efter Bengt Sternungs frånfälle förra hösten.

Det var på Rosengrens initiativ som överenskommelsen kom till stånd.

? Processen skulle ha blivit orimligt lång. Troligen två år bara för de första tre kvinnorna, och då hade ändå inte mycket varit vunnet för de andra. Alla är individuella fall med olika skadebilder. Det hade kanske tagit 15?20 år totalt, konstaterar Björn Rosengren.

Meningslös övning

Organons ombud Claes Lundblad anser att kvinnorna borde ha vänt sig till läkemedelsförsäkringen redan från början.

? Sett i backspegeln har detta varit en meningslös övning och ett onödigt slöseri med resurser. Kärandesidan har haft en helt orealistisk uppfattning, dels om möjligheten att bevisa samband mellan skador och p-piller och dels om ersättningsnivåerna, menar han.

Björn Rosengren tycker däremot att det var rätt av hans kollegor att inleda processen via domstol för fem år sedan.

? De hade ingen annan möjlighet att få medel till de medicinska utredningar som krävdes, än att gå via allmänna rättshjälpen. Jag hoppas verkligen att ett rättsskydd införs i läkemedelsförsäkringen som i de flesta andra försäkringar.

Men Läkemedelsförsäkringens VD Ralf Blomgren anser inte att försäkringen ska betala sådana kostnader, annat än om den skadade överklagar.

? Jag ser inte något som helst skäl till det. Försäkringen har utredningsplikt och ska göra en objektiv utredning. Vår försäkringsgivare arbetar snabbt och opartiskt, säger Ralf Blomgren.

Skaderegleringen pågår nu för fullt på Zürichs svenska kontor (Zürich anlitas alltså både av läkemedelsförsäkringen och av Organon).

May Andersson i Ångsta har ännu inte fått veta hur mycket pengar hon kommer att få. Hon har liksom många andra satt stort hopp till rättsprocessen, både för att få upprättelse och för att få rimlig ersättning för sitt lidande. Men nu är hon glad att det snart är över.

? Det har varit jobbigt att det tagit så lång tid. Nu vill jag bara få ett slut på det. Det värsta är att pillren som skadade mej fortfarande säljs, säger hon.

För att illustrera hans höga lön och göra en vettig jämförelse plockade vi fram statistik över vad en ?vanlig ?farmaceut tjänar på ett ?vanligt ?apotek. Naturligtvis, eftersom Fred Hassan knappast är någon vanlig chef, kan vi ju inte göra en vanlig jämförelse, utan en ovanlig. Därmed blev jämförelsen lite missvisande som en del läsare nogsamt har påpekat för redaktionen under sommaren.

Därför gör vi här en ny, förhoppningsvis mer rättvisande, jämförelse av månadslön mellan Fred Hassans månadslön på 16,75 miljoner kronor och olika yrkesgrupper inom den svenska hälso-och sjukvården. Så att ingen ska känna sig glömd eller utpekad.

Klicka på FAKTA till höger!

Hassan höjer tempot

(FINANSTIDNINGEN 10 JULI )

Efter succén med Celebrex i USA vill Pharmacias vd Fred Hassan erövra resten av världen. Läkemedlet mot ledgångsreumatism och närbesläktade preparat ska stå för hälften av bolagets tillväxt under de kommande åren, säger Fred Hassan.

? Vårt mål är att öka Celebrexförsäljningen ordentligt under de kommande åren. Troligtvis kommer vi att hamna över 3 miljarder dollar redan i år. Förra året drog Pharmacia in 2,6 miljarder dollar på försäljningen av Celebrex, som i Sverige går under namnet Celebra. Det innebär att preparatet står för närmare en femtedel av bolagets omsättning.

Sveriges import av läkare ökar

(SYDSVENSKAN 5 AUGUSTI)

Den svenska importen av läkare och sjuksköterskor ökar kraftigt. Fyra av tio läkare som fick legitimation av socialstyrelsen under våren hade en utländsk läkarutbildning medan var sjunde nylegitimerad sjuksköterska hade en utländsk examen. Trenden är entydig och uppåtriktad. Sedan 1996 har andelen läkare med utländsk examen som legitimeras av socialstyrelsen per år ökat från 22 till 39 procent.

APO-dos dyrt och krångligt

(VÅRDFACKET 6/2001)

På servicehus är APO-dos ett otympligt system, enligt en insändare i Vårdfacket. Verksamheten håller åtskilliga personer med extra sysselsättning. Ofta måste man som distriktsköterska jaga ordinationer, recept, hämta den nyordinerade medicinen från apoteket, se till att personalen får betalt eller ordna så att den boende öppnar konto. En omedelbar medicinändring kan inte hanteras med mindre än att man måste beställa nya APO-doser. Dessutom kasserar man den medicin som den boende haft i tidigare ordination. Enklare medicinändringar får vänta till den kommande APO-leveransen.

MSD försäkrade sig om att hydroklortiazid fanns kvar på den svenska marknaden i form av Esidrex (Novartis) innan Dichlotride avregistrerades den första juli i år. Dichlotride hade då en låg förskrivning, omkring tre promille av hypertonipatienterna, och var det klart mindre av två alternativa produkter som tillhandahållits sedan 1959. Dichlotride givet ensamt kräver ofta tillägg av kalium eller en kaliumsparare. Kvar på marknaden finns från MSD fortfarande hydroklortiazid i kombination med en kaliumsparare i form av Moduretic och Moduretic Mite. Moduretic mite var för övrigt det diuretikum som ingick i den så kallade STOP-1-Hypertension studien som visade minskad morbididet och mortalitet i jämförelse med placebo hos äldre patienter med hypertoni. Hydroklortiazid finns dessutom tillgängligt från MSD i form av kombinationerna Renitec comp och Cozaar comp. MSD har med andra ord tagit sitt ansvar för att de patienter som behöver den aktiva substansen i Dichlotride (hydroklortiazid) också har tillgång till den.

MSD är forskningsdrivet läkemedelsföretag som har som främsta uppgift att ta fram och dokumentera nya och bättre läkemedel. Att generikaföretag producerar och marknadsför läkemedel där patentet har gått ut ser vi som en naturlig del i ett preparats utveckling.

Men hur långt sträcker sig originaltillverkarens ansvar? I övergången mellan patent ? och generikamarknaden har vi som tillverkare av originalläkemedel naturligtvis ett ansvar för att det finns en säker tillgång till preparatet. Men när ett läkemedel sedan länge varit en generikaprodukt kan inte längre dessa krav ställas enbart på originaltillverkaren. Här måste myndigheter och hela läkemedelsindustrin tillsammans se till att det finns en fungerande och välutvecklad generikamarknad så att man drar bästa nytta av de specifika kunskaper som olika leverantörer kan erbjuda.

Olle Melinder, Chef Information & Affärsutveckling, MSD

Eva Lilienberg, Chef Medical & Scientific Affairs, MSD

Ett beprövat diuretikum, Dichlotride (hydroklortiazid), tillhandahålls inte längre av tillverkaren MSD. Detta företag har senaste åren försökt profilera sig som företrädare för evidensbaserad medicin (EBM). Mot den bakgrunden rimmar det illa att ett av våra allra bäst EBM-dokumenterade läkemedel under tystnad avlägsnas från marknaden. I Sverige har hydroklortiazid sålts av MSD och Novartis under varunamnen Dichlotride respektive Esidrex. Hydroklortiazid ingår dessutom i ett flertal kombinationspreparat. Marknadsföringen av preparaten har under senare år varit obefintlig i kontrast till nyare, dyrare läkemedel.

Hur länge får vi behålla Esidrex, innan Novartis finner produkten alltför olönsam? För några år sedan förlorade vi klortalidon (Hygroton), ett annat besläktat läkemedel, som nyligen i en interimsanalys av den amerikanska ALLHAT-studien visat sig överlägset det betydligt dyrare doxazocin (Alfadil) vad gäller prevention av hjärtsvikt och stroke.

I ett flertal välgjorda randomiserade hypertonistudier senare år har effekter och biverkningar av olika behandlingar jämförts. Arbetshypotesen har ofta varit att nya behandlingsregimer (i regel ACE-hämmare och kalciumantagonister) medför fördelar ur effekt- och/eller biverkningssynpunkt jämfört med traditionell behandling (lågdostiazider och betablockerare). Gemensamt för alla dessa studier är, grovt sett, att de nya behandlingsregimerna inte visat sig vara bättre än de gamla mätt i kliniska huvudeffekter.

Dessa resultat genomsyrar också de guidelines som dessa studier genererat, där lågdostiazider och betablockerare försvarat sina positioner som förstahandsval. Det bör observeras att låga doser av tiazider har rekommenderats, vad gäller hydroklortiazid 12,5-25 mg. Bland lågdostiazider i allmänhet är just hydroklortiazid det medel som oftast använts; ibland ensamt, ibland i kombination med andra. Hydroklortiazid är rimligen ett av de bäst dokumenterade läkemedlen över huvud taget, vad gäller effekt på stroke, kranskärlssjukdom, hjärtsvikt och död.

Hur säkerställer samhället tillgängligheten på väldokumenterade läkemedel? Räcker det att lita till marknadskrafterna? Vilken trovärdighet förväntar sig MSD i sin satsning på evidensbaserad medicin, när man på detta sätt drar in ett av de allra bäst evidensbaserade läkemedlen?

Jan Håkansson, Ordförande i SFAM.L (Svensk Förenings för Allmänmedicin läkemedelsråd)

Lars-Olof Hensjö, Medicinsk chef, Infomedica, medlem i SFAM.L

Anders Hernborg, Medlem i SFAM.L

Peter Nilsson, Ordförande i Svenska hypertonisällskapet

Samtliga allmänläkare

Läs MSD:s svar genom att klicka ovan till höger under Relaterade artiklar

Intresset för naturvetenskapliga studier på akademisk nivå fortsätter att vara lågt. Speciellt gäller detta inom fysik och kemi. Biologi och farmaceutiska utbildningar klarar sig något bättre. Sämst är läget när det gäller att rekrytera blivande lärare i naturorienterande (NO) ämnen. Förra hösten stod hälften av platserna till högstadielärare i NO tomma vid landets lärarhögskolor!

Vi vet att många lärare i NO-ämnen från grundskola till högskola kommer att gå i pension inom en tioårsperiod. Samtidigt diskuteras på allvar uppsägningar av universitetslärare i just NO på olika håll i brist på studenter. Det är kort sagt obalans i hela systemet och kortsiktiga lösningar riskerar att göra situationen än värre i framtiden.

Flaskhalsen i detta problemkomplex är grundskolans naturvetenskap. Det är i högstadiet som intresserade barn blir ointresserade tonåringar. Det är lätt att göra högstadielärarna till syndabockar. Felet ligger högre upp i utbildningspyramiden på den akademiska nivå som har ansvaret för innehåll och form för lärarutbildningarna, det vill säga akademiska ämnesinstitutioner och lärarhögskolorna.

Min slutsats efter många års engagemang i skolans naturvetenskap är att minst två fel begås när man närmar sig grundskolans elever med naturvetenskap. Det ena är att man dels försummar de yngre barnens genuina intresse för naturvetenskapliga fenomen, dels försummar tonåringarnas krav å mening och sammanhang.

Det populära programmet Hjärnkontoret i SVT ses av 30?40 procent av barnen i åldersgruppen 3 ?10 år. Programmet har högt tempo och väcker intresse. Problemet är att när barnen kommer till skolan så finns det få om ens någon som kan möta deras frågor från programmet på ett relevant sätt. I praktiken säger vi till de vetgiriga ungarna att ?Du får vänta till årskurs sju med dina NO-frågor, men då ??.

? inträder som bekant puberteten med allt vad det för med sig av existentiella frågeställningar hos de unga. I dagens medievärld utsätts de dessutom för en otroligt stor mängd intryck av alla slag, så att konkurrensen för den som vill föra ut ett budskap är mördande. Skolans NO-budskap, isolerat som det ofta är från omgivningens brus och värderingar, faller därför ofta platt till marken. Den unga människa som söker någon mening i livet får väldigt lite stöd i skolans naturvetenskap.

Så vad göra? Jag skulle vilja föreslå ett par åtgärder:

1. Naturvetarna måste bestämma sig för vad de vill ha ut av grundskolans naturvetenskap. De totalt 40(!)mål som finns i dagens kursplaner i NO i grundskolan, måste bli färre och mer genomtänkta. Nu blandas i målen stort och smått utan vettiga prioriteringar.

2. Barnen får inte underskattas. För ner en del ?hårdkokta ?teorier och modeller bland barnen. Den framgångsrika partikelmodellen av materien (kvarkar, elektroner, atomer och molekyler)kan säkert presenteras i lämpliga former redan i förskoleåldern, så att den likt annat kulturarv sjunker in med åren. Att, som idag, påbörja undervisningen om just detta inför mer eller mindre MTV- och/eller hormonstinna tonåringar framstår bara som korkat.

3. Förse den senare delen av grundskolans naturvetenskap med mer av sammanhang. Läkemedel ser jag som ett utmärkt ?tema ?i sådan undervisning. Det innehåller allt man kan önska av naturvetenskap, teknik, samhällsvetenskap och etik. Problemet är att det knappast finns några läromedel vare sig för lärare eller för elever som behandlar läkemedel. I min sons högstadiebok i biologi omnämns läkemedel under rubrikerna ?hälsa ?och ?droger ?på ett par sidor.

Frågan är vem som skall göra jobbet? Kan några av Apotekarsocietetens medlemmar tänka sig att medverka med att skriva och fortbilda? Kan föreningen ställa upp med resurser och ta initiativet till att innehållet i skolans verksamhet kommer upp på dagordningen och inte bara dess former?

Nu i svamptider tar jag med nöje fram The Documents in the Case av Robert Eustace och Dorothy L Sayers och läser om svampkännaren George Harrison som hittas död, förgiftad av muskarin, den giftiga alkaloiden i röd flugsvamp, Amanita muscaria (L ex Fr) Pers ex S F Gray. Och jag följer fascinerad handlingarna i målet, fram till det dramatiska ögonblick då misstanken om mord bekräftas med hjälp av ett polariskop, en apparat som analyserar optisk aktivitet.

Den franske fysikern François Jean Dominique Arago upptäckte fenomenet optisk aktivitet 1811. För att förstå fenomenet måste man först veta att ljus kan beskrivas som en transversell elektromagnetisk våg. Våg betyder att något svänger, elektromagnetisk att det är elektriska och magnetiska fält som svänger och transversell att svängningarna försiggår vinkelrätt mot vågens utbredningsriktning.

Härnäst måste man veta något om hur ljus växelverkar med materia. Detta ges av Maxwells ekvationer som litet löst kan sammanfattas som att elektromagnetiska vågor får elektriska laddningar att svänga, och att elektriska laddningar som svänger skickar ut elektromagnetiska vågor. En molekyl fungerar som en mottagar- och sändarantenn för ljus. Ljusvågorna får elektroner i molekylen att svänga, och dessa skickar i sin tur ut nya ljusvågor som svänger i antennens plan.

I vissa molekyler är sändarantennen vriden i förhållande till mottagarantennen. Vad händer om en sådan molekyl träffas av en ljusvåg som svänger i ett visst plan? För att molekylen ska fungera (bra)som mottagare, måste dess mottagarantenn ligga i samma plan (och vinkelrätt mot ljusvågens utbredningsriktning). Men dess sändarantenn ligger då i ett plan som är vridet i förhållande till detta, vilket innebär att molekylen återutsänder ljuset i ett annat plan. Molekylen har vridit ljusvågens svängningsplan. Molekyler med denna egenskap kallas optiskt aktiva, och många organiska molekyler har just denna egenskap.

Optisk aktivitet figurerar i ett kemiskt mysterium. Den tyske kemisten Eilhardt Mitscherlich hade påpekat, att natriumammoniumracemat, ett salt av den så kallade druvsyran (racemus betyder druvklase), hade stor likhet med natriumammoniumtartrat, motsvarande salt av vinsyra. Enda skillnaden var att tartratet är optiskt aktivt ? det hade den franske fysikern Jean Baptiste Biot konstaterat år 1815 ? medan racematet inte är det. När den unge Louis Pasteur 1848 studerade racemat under mikroskop såg han att det består av två slags spegelvända kristaller, ?vänsterhänta? och ?högerhänta?, varav de högerhänta är identiska med tartratkristaller. Med hjälp av en pincett kunde han separera de olikhänta racematkristallerna i två högar. De högerhänta vred ljusets svängningsplan på samma sätt som tartratkristaller, de vänsterhänta vred ljusets svängningsplan lika mycket åt motsatt håll. Och blandningen, det ursprungliga racematet, vred inte ljusets svängningsplan alls, eftersom effekterna i detta fall tar ut varandra. (Än idag kallar kemisterna en blandning av lika delar vänsterhänta och högerhänta molekyler för en racemisk blandning.)Pasteur genomförde en demonstration i närvaro av den inledningsvis skeptiske Biot. Den 74-årige fysikern lär efter demonstrationen ha tryckt hans hand och utropat: ?Min käre gosse, jag har älskat fysiken så mycket under hela mitt liv, att detta rör mig i själva hjärtat!? Det är en scen som hämtad ur en klassisk pojkbok.

När man framställer ett ämne i laboratoriet, får man i allmänhet en blandning av lika delar vänster- och högerhänta molekyler, en racemisk blandning, medan levande varelser som växter och djur i allmänhet bara syntetiserar det ena slaget. Naturligt muskarin från flugsvamp består bara av vänsterhänta molekyler och är optiskt aktivt; muskarin framställt i ett laboratorium är en optiskt inaktiv racemisk blandning. Och polariskopet i rättskemisten Sir James Lubbocks laboratorium avslöjar entydigt att en lösning av den svamprätt som blev George Harrisons bane inte uppvisar någon som helst optisk aktivitet. Det är en demonstation som rör mig, som älskat fysiken så mycket under hela mitt liv, i själva hjärtat.