Vad som länge varit otänkbart har nu blivit verklighet ? en behandling finns som tycks hålla hivinfektionen i schack. De nya läkemedlen är dock fortfarande en otänkbarhet för majoriteten av de hivinfekterade, vilket främst beror på att medicinerna kostar så mycket. Ett års trippelterapi för en patient kostar cirka 100 000 kronor, vilket ska ses i kontrast till u-ländernas hälsobudgetar på i storleksordningen 20 kronor per person och år. Och även om man genom massiva hjälpinsatser skulle lyckas leverera stora mängder av de nya medicinerna, skulle andra problem uppstå.
? Vi har ju redan stora problem med behandlingsföljsamhet och resistens i västvärlden, säger Jan Albert, docent på Smittskyddsinstitutet. All erfarenhet tyder på att problemet knappast blir mindre om läkemedlen skulle börja användas i tredje världen i stor skala.
? Ett relativt billigt, effektivt vaccin är nog den enda möjligheten att få bukt med epidemin i de fattiga länderna.
Vaccinforskning inte lönsam
Men något fungerande vaccin finns inte idag. Detta trots att över 15 år gått sedan hivepidemin började, och historiskt sett oöverträffade satsningar gjorts på forskning kring just denna sjukdom. En förklaring är att förhållandevis små resurser har satsats på utveckling av vacciner, industrin har i stället satsat på läkemedel som är mer lönande. Dessutom har många av de vacciner som testats visat sig vara ineffektiva.
? Man kan tycka att mycket mer pengar borde ha lagts ner på att få fram fungerande vacciner. Men den bistra sanningen är att det inte betalar sig för läkemedelsföretagen, säger Jan Albert.
Osannolikt med ett helt säkert vaccin
Några av hindren för en lyckad vaccinutveckling har varit virusets snabba förökningstakt och dess stora mutationsbenägenhet. Detta gör att det finns extremt många genetiska varianter av hiv i en infekterad person.
? Det är en av anledningarna till att hundraprocentigt skyddande vaccin kommer att bli mycket svåra att tillverka, säger Jan Albert.
Forskningen är dels inriktad på traditionella profylaktiska vacciner, och dels ?terapeutiska? vacciner som ges efter att man blivit smittad för att hjälpa kroppen att bekämpa infektionen och förhindra utveckling av aids. En typ av terapeutiskt vaccin består av genteknologiskt framställda höljeproteiner från hiv, som aktiverar immunförsvaret. Många svenska patienter har ingått i studier av dessa vacciner. Resultaten från en stor sådan studie publicerades 1996 och var nedslående, vaccineringen påverkade inte sjukdomsutvecklingen.
Riskfylld strategi
En annan strategi går ut på att injicera DNA som innehåller virusgener. Detta har visat sig aktivera immunförsvaret, riktigt hur det går till vet man inte. En tredje sorts vaccin består som till exempel mässling– och röda hundvaccinen av levande men försvagade viruspartiklar. Genom att ta bort några av hivs gener, är det tänkt att viruset inte ska kunna ge upphov till sjukdom, utan bara aktivera immunförsvaret. Många tror dock att vaccinviruset i värsta fall kan omvandlas till virulent hiv, och några amerikanska hivläkare väckte nyligen stor uppmärksamhet när de trots detta lovade att ställa upp som försökskaniner vid testning av vaccinet.
Preliminära resultat från studier på apor med liknande levande vaccin har inte varit helt lyckade, även om virusnivåerna trycktes ned rejält. En av aporna utvecklade aids trots vaccineringen, och en annan har visat tecken på nedsatt immunförsvar. Ändå tror många forskare att användningen av levande försvagade virus är den framkomligaste vägen till ett fungerande vaccin i framtiden. Men kanske är tiden inte riktigt mogen för försök på människor.
Den berömde hivforskaren Robert
Gallo varnade nyligen för osäkerheten i humanstudier med vacciner baserade på levande hiv, och de flesta andra experter håller med honom.
? Jag skulle själv inte vilja pröva ett sådant vaccin, säger Jan Albert med eftertry