Inför höstens val har tidningen Pharma industry (nr 3/10) frågat
riksdagspartiernas företrädare i sjukvårdsfrågor om forskning,
användning, finansiering och uppföljning avseende läkemedel. Jag
begränsar mig till området användning.
Stor enighet råder bland partierna om att IT-system för förskrivning och uppföljning behöver förbättras. Detta är ju ett projekt i långbänk och Socialdepartementet har för att påskynda processen nyligen föreslagit att apotekens EES-system också skall göras tillgängligt för förskrivarna. Förslaget har dock mött motstånd från representanter för Läkarförbundet (Läkartidningen nr 23/10).
Socialdemokraterna slår in öppna dörrar när de vill införa ett interaktionsregister respektive att recept- och läkemedelsregistren görs tillgängliga inom hälso- och sjukvården. Detta är endera redan förverkligat eller under genomförande. Fler läkemedelsgenomgångar nämns av V, C och FP, men utan preciseringar av vilka som skall omfattas eller frekvensen. Kravet sammanfaller med motsvarande i Apotekarsocietetens nyss antagna policyprogram för läkemedelsområdet.
Mer och bättre utbildad personal lyfts fram av S och V. Partierna presenterar även mer specifika krav. C vill underlätta rapporteringen av biverkningar, KD öka följsamheten till förskrivningen och V satsa på forskning hur olika läkemedel fungerar tillsammans samt givetvis stoppa utförsäljningen av resterande statliga apotek. Mest specifika är MP, som vill ha en kommission för läkemedelssäkerhet och anmälningsskyldighet vid misstanke om ”läkemedelsvanvård”. Vad kommittén skulle tillföra utöver Läkemedelsverkets och Socialstyrelsens arbete är för mig oklart. Inte heller är det brist på inkanaler att anmäla vanvård, däremot på utkanaler att åtgärda den.
M och MP förenas i kravet på minskat lokalt inflytande i läkemedelsfrågor. M anser att landsting inte skall kunna undanhålla invånarna läkemedel, som godkänts och rekommenderas på nationell nivå och MP vill ha ett system i vilket behandlingsrekommendationer och riktlinjer blir obligatoriska och följda av ökad kontroll av förskrivarna. Jag delar inte dessa krav. Skall man överhuvudtaget ha landstingsval måste valen innebära val mellan olika politiska prioriteringar (lokaltrafik, läkemedel, mödravård osv.) och misstro mot de yrkeskunniga och tilltro till de politiskt oerfarna är inte i min smak.