Framtiden finns i registren – om vi samverkar

När man läser debattartikeln i SvD för ett par dagar sedan om framgångarna för våra kvalitetsregister och tar del av det som presenterades vid den nyligen hållna konferensen om nationella kvalitetsregister är det inte utan att man känner stolthet över svensk sjukvård. Då inser man att svenska register är ”en guldgruva” på riktigt.

Sverige har även andra unika hälso-och sjukvårdsregister som gör att intresset för att genomföra uppföljningsstudier här ökar. Det pågår flera initiativ för att öka kvalitet, tillgänglighet och it-struktur. I ett övergripande perspektiv kan man fundera över hur man kan knyta ihop och tillgängliggöra dessa guldgruvor så att ”fler kan gräva mer”?

För att göra det måste alla berörda parter lyfta blicken och se mer än sin del av kakan. Samverkan mellan vård, akademi, myndighet och näringsliv är avgörande. Alla har sina egna incitament för samverkan, men det gäller att se den egna verksamhetens bidrag i ett större sammanhang och i relation till övriga intressenters. Alla har också ett ökat behov av ”mer kunskap tidigare” för att göra rätt prioriteringar i sin respektive verksamhet.

Ett mål som däremot delas av samtliga är att Sverige fortsatt ska ha en vård i framkant. För att uppnå detta krävs ständig utveckling av samtliga aktörer och att innovationer och samarbete över organisationer och länder ses som investeringar och inte som kostnader.

Myndigheter ställer höga krav på läkemedelsföretagen för att få data kring evidens och effekt i klinisk praxis för att kunna göra värderingar ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. Detta är extra viktigt vid införande av nya behandlingar som många gånger börjar i små patientgrupper där data från flera olika ställen behöver samlas in. Med registerdata kan frågor besvaras både på populations- och individnivå, och uppföljningsresultat kan ytterligare stärkas genom att även samla in information om patientens upplevelse (patient reported outcome). Om vi ser läkemedel som en investering i hälsa och inte bara en kostnad för ett enskilt landsting är denna typ av data viktig.

Anders Lönnberg, regeringens nationella samordnare av life science, är inne på rätt spår i sitt departementsöverskridande arbete att öka digitaliseringen och skapa en högre grad av integrerad struktur inom sjukvården och mellan olika vårdformer. Förmodligen har han rätt när han menar att patienterna tror att det redan fungerar så här i dag.

Digitalisering, ökat samarbete och mer tillgängliga register skapar möjlighet att studera uppföljning av behandlingar i betydligt större omfattning än i dag. Tillsammans kan olika parter därmed verka för att läkemedel ska användas mer optimalt för den enskilda individen och därmed även för samhället. Låt detta och en högre grad av samverkan bli verkstad nu.