Läkemedel innehåller olika potenta substanser, finns i olika beredningsformer och doser samt ges via olika administreringsvägar. Människor är olika sjuka och har olika förmåga att själva delta vid val av administreringssätt, värdering av fortsatt behov eller effektuppföljning. Arbetsmiljön för sjukvårdspersonal skiljer sig i sluten- och öppenvård liksom tempot i arbetet.
För att inte bryta mot dagens författning kring läkemedelshantering behöver sjuksköterskan på vårdavdelningen be undersköterskan stanna hos den svårt sjuka patienten för att övervaka behandlingseffekten av intravenöst givet morfin eftersom sjuksköterskan måste hinna applicera kortisonsalva på patienten i rummet intill. I kommunal hemsjukvård delar undersköterskan en dosett med peroralt morfin och tio andra läkemedel och administrerar kortisonsalva på delegering. Sjuksköterskan träffar sällan patienten. Vem som registrerar effekten av givna morfintabletten är oklart.
I debatten om remissförslaget till den nya författningen kring läkemedelshantering sägs att ett utökat delegeringsförfarande skulle bli mer patientosäkert. Frågan är om de avvikelser som förekommer när undersköterskor i slutenvården blir ombedda att utföra läkemedelsrelaterade uppgifter beror på att dagens författning är otidsenlig? I dagsläget finns ingen ”ordning och reda” i vad undersköterskan bör kunna hantera när det kommer till läkemedel.
För att undvika att sjuksköterskan på sjukhuset behöver transportera patienten med syrgas till röntgen för att undersköterska med reell kompetens inte får koppla på och av syrgasen (för det är läkemedel) behöver vi en författning som tar sikte på framtidens läkemedelshantering och stressar att sammanhanget spelar roll, både i öppen- och slutenvård.
Vi som kliniska apotekare tycker att författningen borde fokusera mer på patientrisk i en given situation med ett visst läkemedel i stället för att utgå från plats. Kanske ska vi i vården gemensamt bidra med exempel på situationer där undersköterskan kan, eller kanske inte ska, bidra till läkemedelshanteringen?
Det är rimligt att dra paralleller till generella direktiv. Dessa innehåller en väl definierad lista på läkemedel som sjuksköterska kan ge till patient utan läkarkontakt och som inkluderar information om när det kan vara lämpligt, respektive är olämpligt att ge läkemedel. Om vi skapar motsvarande lokala direktiv som beskriver läkemedel samt situation där sjuksköterska kan få stöd av undersköterska i läkemedelshanteringen kan vi få rationell och säker vård att gå ”hand i hand”.
Vi tror också att många patienter, både på sjukhuset eller i hemmet, givna individuellt stöd från oss i vården, skulle kunna klara vissa delar av sin läkemedelshantering själva i stället för att hälso-sjukvårdspersonal tar över. Ibland är besvikelsen stor hos människor som blir fråntagna all läkemedelshantering, bara för att man inte klarar av att öppna en barnsäker burk utan hjälp i hemmet eller för att man ligger två dagar på sjukhuset.
Vi som är legitimerad sjukvårdspersonal behöver lära oss att stötta och stödja i stället för att ta över – både när det gäller patienter och övrig vårdpersonal.
Debattinlägget är författat av Anne Hiselius och Malin Holmqvist, leg.apotekare som arbetar som kliniska apotekare i Region Jönköpings län
Skribenten är själv ansvarig för det hen skriver i kommentatorsfälten på www.lakemedelsvarlden.se. Läs mer
Denna artikel innehåller mängder av faktafel. Patienter med syrgas skickas till röntgen via transportör. Man står inte vid patientens säng efter morfin inj. Om patienten bedöms så svårt sjuk behövs pat troligen kopplas upp. Och undersköterskor ger visst kortisonsalva på slutenvårdsavdelning. Detta är inte det problem sskor försöker lyfta fram utan risken med att låta uskor ge läkemedel från ordinationslistor som i en del fall är felaktiga. Vilken kunskap har dessa två apotekare om den verkliga vårdmiljön?
Tack för ditt inlägg. Att skriva korta exempel är svårt. Vi är 2 apotekare som haft förmånen att få arbeta i många olika vårdavdelningar i slutenvården de senaste 20 åren , samt de senaste åren även i nära samarbete med bl a sjuksköterskor i kommunal hemsjukvård.
I vissa Regioner/landsting är det transportörer som sköter transport av patienter till röntgen medan andra har undersköterskor som gör detta arbetet. Precis som du skriver så arbetar undersköterskor inom slutenvården med läkemedel t ex vad avser applicering av salvor. Problemet är att detta saknar stöd i nuvarande föreskrifter, och därför är det bra att Socialstyrelsens förslag till ny föreskrift öppnar för ett nytt tänk runt detta . Nej, vi tror inte att sjuksköterskor på en vanlig avdelningen ?sitter kvar? efter att ha givit en injektion för att ?övervaka? och vi menar inte heller att detta skulle behövas. Dock tror vi att det är bättre för patienten om sjuksköterskan hade mer tid att följa upp behandlingsresultatet av vissa läkemedel, medan andra yrkesgrupper i framtiden skulle kunna stödja hen i andra läkemedelsrelaterade uppgifter.
Syftet med vårt inlägg är att få debatten att fokusera mer på vilket läkemedel som hanteras hur, snarare än platsen där hanteringen sker.
Anne Hiselius